Knasig
Den jag minns starkast var den jag drömde mot slutet antar jag eftersom jag minns den,
Det var såhär:
Jag hade mitt körkort och min röda bil att köra runder i (kommer inte ihåg vem som åkte med mig)
Johanna hade fått en egen bil fast hon bara är 14 år och jag skulle då köra i den, det sjuka va nu att i hennes bil fanns där fem pedaler, en koppling, en broms och tre gaspedaler.
För att komma iväg var man nu tvungen att trycka ner alla dessa tre pedalerna samtidigt med EN fot!
och det gick då ju inte så bra kan jag ju säga men jag kom iväg och kunde köra till sist.
Och det ända pappa säger var att jag alltid blir lika nervös när jag kör en ny bil.
Jahapp
Fick pencilin mot tandhelvetet och det visar sig på rönken att min tand växer på fel håll :O den jävlen är vänd på fel håll och växer rakt in i min kindtand och kommer förmodligen vilja krossa den till småbitar så den får komma på dens plats istället :O -_-
Så mina rönken bilder skickades till en käkkirurg och ska förmodligen opereras bort nu innan den gör mycket mer skada...
UNDERBART -_-
Så nu sitter jag här hemma med mina pencilin tabletter som jag ska ta tre gånger om dagen (dyra va de med) och det värsta är att jag måste ta de en timme innan jag ska äta eller två timmar efter, vafan sätta sådana tider för :O
Roligaste är att min tandläkare, frågade mig och jag tålde vanlig pencilin och så vitt jag vet så gör jag ju det (brukar aldrig ta det) och när jag står på apoteket frågar jag mamma om jag gjorde det och hon svarar: Ja asså, jag vet inte du brukar ju aldrig ta det men när du var liten så spydde du som ett djur när du åt vanlig pencilin. Så nu får vi hoppas på det bästa ;)
Tandl'äkaren
Jag ska nu gå och kolla vad som försegår med min dumma visdomstand och se om det är den som ger mig sån jävla huvudvärk, vi hoppas på att jag kommer få pencilin emot den! eller iallafall någon annan stark drog som inte lämnar mig sömnlös på nätterna!!!
Igår tog jag två sådana som smällter bort i vatten, glömt namnet för sekunden, och de hjälpte HALLELULIJA men de lämnade mig sömnlös och det vill jag ju inte det heller för jga ÄLSKAR att sova och jag har inte kunnat sova ordentligt de senaste nätterna pågrund av huvudvärken och inatt inte för värktabletterna, ta gärna kål på mig DO IT! :@
To some certain people
reason one:
Because I work every damn weekend, and I don´t like it when you bugg me about not drinking and that i go home to early with my latest bus.
reason two:
YOUR THE MOST BORING PERSONS THAT EXIST!
Badly, you don´t read this I know!
Influensan
När det inte hjälpte och jag fortsatte frysa så tog jag på mig mina morgonskor så att där satt jag i min sköna soffa med tights, varma knästrumpor, rosa morgontofflor, ett linne, två tjocka tjocktröjor och försökte konsentrera mig på min bok och slappna av så att jag inte frös.
Det hela slutade med att jag fick lägga ifrån mig boken då jag kände att mina ögon gick i kors och jag fick krypa mer under mitt täcke i sängen med en väldigt nackvärk och jag fortsatte skaka fanatisk så som jag frös.
Men när jag hörde att jag skulle få köra lite bil fick jag kravla mig upp och gå ner för trappan.
Där nere så tvingade mamma mig ta febern eftersom jag var skollhet i ansiktet, den låg på 38.4 :/ så + 1 = 39.4 hade jag i feber så inte konstigt på att jag skakade som en dåre, så jag fick gå och ta en burana och jag fick inte köra någon bil :(
efter ett tag började jag svettas som en gris men på något konstigt sätt frös jag fortfarande om mina tår och mina fingrar var nästan blå fortfarande hmm... så jag tog av mig alla extra kläder (mina två tjocktröjor) och fick ta febern efter ett tag igen när jag blivit av med värmen från de (mamma trodde att värmen från de två höjde min feber) nu hade jag 37.5 + 1 = 38.5 hm. Min kroppstempratur är wierd :/
Iallafall jag fick ett varmt fotbad och en förklaring för varför jag bara ville sätta mig ner och börja gråta i förrgår.
Idag svettas jag efter värktabletten jag tog vi fem tiden, och har bestämt mig för att jobba ändå. Mest för att jag var hemma förra veckan med hjärnskakning och för att jag ställt upp som vikarie på vuxencrawlen.
framtiden
Jag kan gå tillbaka till det jag tycker är intressant, och super roligt igen.
Som t.ex. mitt skrivande och läsande ;) (mitt liv är lite udda)
Sen när jag skaffat ny dator också blir det hela mycket lättare och bekvämare för mig, för just nu har jag mamma och pappas eftersom den lilla cp datorn jag har bytt till mig, som skulle vara lite snabbare på internet och bekvämare, HAR INGEN FUCKING ANSLUTNING OM MAN INTE STÄNGER AV DATORN VAR TIONDE MINUT och datorn tar en kvart på sig att starta känns det som :/
Så med körkort och en ny dator i näven kommer allt bli mycket lättare :D <3
JAG KAN!
Men fy sören så skoj jag hade :D
Gäst föreläsaren var Filip Ljungberg, strålande föreläsare och en verklig insperation.
Filip Ljungberg, 26 år, jobbar med det som krävs för att nå nya mål.
Ända sedan jag var liten har jag alltid haft ett överflöd av energi, men jag visste aldrig riktigt vad jag skulle göra av den. Tack och lov lockades jag att börja med gymnastik och det visade sig vara räddningen, eftersom jag där fick utlopp för min överskottsenergi.
2005 slutade en gymnastiktävling med en olycka, då jag genom ett fall fick mitt korsband avslitet. Läkarna hävdade bestämt att jag aldrig skulle kunna utöva min sport igen.
Två år senare bevisade jag att de hade fel. Genom operation, rehabilitering och en stark vilja, kom jag tillbaka. Det var också då jag bestämde mig för att fullfölja min dröm. Jag skulle leva på parkour, så var det bara. Ingen skulle få säga till mig vad jag kunde eller inte kunde klara av!
Men jag slutade inte där. Jag vill visa på vilka möjligheter vi har inom oss själva och detta vill jag förmedla till andra. Att inte ge upp trots motgångar, utan fortsätta jobba mot nya mål och med nya drömmar.
Parkour är fortfarande en stor del av mitt liv, man glömmer ju aldrig sin första kärlek, men min tid fylls även med annat. Idag driver jag en parkourförening, dömer i internationella tävlingar, har en nystartad tidning Air Wipp och håller på att lansera ett nytt klädmärke. Vad jag gör om tre år återstår att se!
http://www.filipljungberg.se/
Han var en sjuk insperation till att man ska sätta goal för sig och inte säga orden jag kan inte ...
Sen där efter blev vi indelade i fyra grupper där vi fick varsett simsätt att arbeta på och tänka utanför boxen som kan vara väldigt svårt ibland.
Min grupp fick fjärilsim och det kan jag inte mycket om och kan inte simma det, men vi bollade idéer och fick fram ett underbart resultat som sen jag och Greger visade i vattnet och de andra fick prova på och övningarna var inte lätta ska jag säga, men det är bra övningar för barnen i simskolan och man kände efter att alla hade visat vad man kommit fram med att jag kan ta nya tag med simskolan igen med många nya idéer ;) 
OMG...
så synd om dig bästis, jag ska gråta med dig hela dagen och lida för att jag jobbar heldag just idag :/
men jag kommer hem vid sju och är lite sleten men pratar gärna med dig ändå, för som sagt till dig tidigare... JAG ÄR ALLTID HÄR FÖR DIG även nu när du är på andra sidan atlanten <3
I LOVE YOU MY FRIEND <3
(ps, är det någon som kan få bort dessa satans hjärtana?)
man kna tänka sig
Jag bara tänker hur skoj är det att läsa om hur jag alltid åker till filborna för att jobba ._.
Inte så underbart kanske, min vardag har börjat bli väldigt enformig... och tiden flyger förbi snabbt...
Andledningen till att jag skriver idag är...
I lördags så hände det en olycka med mig igen... Jag dök rakt in i en av platåerna på jobb och fick ett jack ovanför näsan och en lätt hjärnskakning :/ ingen blir förvånad (var nära på aatt skriva förvirrad) när det gäller mig på det jobbet...
Så jag gick on strong och jobbade klart dagen med väldig huvudvärk och ont :/
Och igår så gick jag till jobb för att jag tyckte, äsch inte så farligt jag har höga grupper och jag hoppar inte ner i vattnet och det gick bra för Lena med, men det tog priset, och jag knäcktes till lunch... då mådde jag så dåligt att jag började gråta (vilken mes I KNOW) när peppe kom in och fråga hur det var, jag brukar aldrig tycka det är jobbigt att skricka på mina barn men det var något som träffade mig... och sen när jag gick på lunch och Lena kom in och pratade med mig så skeet det sig igen jag kunde bara inte, så snälla lilla Sandra stannade kvar och tog mina sista fyra små söta grupper och jag åkte hem.
Jag kom överrens med Lena om att jag skulle vara hemma idag och att de skulle fixa vikarie till mig. Så att jag inte skulle behöva komma upp där idag utan jag ska vara hemma och vila mig och ta hand om mig själv...
Lia: Du är inte lika snabb idag
Jag: Nä, men jag har ont i mitt huvud för jag skadade mig igår.
Lia: var? hur?
Jag: Jag dök in i platån
Lia: vad är en platå?
Jag: du ser bordet där borta! den, och jag fick en hjärnskakning :/
Lia: SMITTAR DET?! O.O
