Här har vi en Novell på sju delar scrollar ni neråt så hittar ni resten av delarna hihi.
men iallafall här har ni Del 1...



Jag har svårt att fatta det. Det är slut. Han gillar henne nu. Tänkt att jag inte har sett något. Han bad om förlåtelse. När han börja känna det försökte han tränga bort det. Han var ju tillsammans med mig. Och vi har alltid varit det. Enda sen i ettan. Två år snart. Vad skall jag göra utan honom? Han sa att han fortfarande såg mig som sin bästa vän. Han är min bäste vän. Ja, han är nog den som kan mest om mig i alla fall. Han är ju definitivt den som har umgåtts mest med mig de senaste åren. Jag minns det som igår när vi blev tillsammans. På hösten. En av de första klassfesterna. Jag skakar bort tankarna. Vill inte minnas just nu. På ett sätt är jag ledsen, riktigt ledsen men på ett sätt så känns det okej faktiskt. Jag känner mig lite tom bara. Han har ju alltid varit där. Vi har gjort allt tillsammans. Men nu stod han där framför mig och sa att han tyckte det var bäst att vi bara var vänner ett tag. Han kände inte samma sak för mig längre. Han trodde att han var kär i Anna. Anna som gick i en klass under oss och som hade börjat umgåtts med Mikael i somras eftersom de träffades på en konsert. Jag måste faktiskt säga att de skulle bli ett bra par. Anna vars storebror spelar i ett band som Mikael gillar. Själv har jag faktiskt aldrig vart och sett bandet. Jag har inte ens hört dem. Jag har inte velat. Jag tyckte att jag och Mikael inte behövde göra allt tillsammans. Men om jag nu hade följt med honom i somras så kanske vi fortfarande hade varit tillsammans. Jag vet att man inte skall tänka så men jag saknar tryggheten i hans famn. Anna är en helt okej tjej. Jag gillar henne och har på ett sätt också blivit kompis med henne. Det enda jag inte gillar är att hon kallar Mikael för Micke. Han är ingen Micke. Han är en Mikael. I mina ögon har han alltid varit det. Men förutom det så är hon en bra tjej.

Det var sen september och kylan började komma smygandes till Sverige och Göteborg. Men det gör inget för jag gillar hösten. Jag gillar att gå runt i stora tjocka tröjor och mössor av alla dess slag. Jag står och väntar vid min hållplats. Spårvagnen är sen, igen. Eller är det bara min klocka som går för fort? Klockan börjar närma sig åtta på kvällen och det blåser lite. Jag drar ner mössan lite till. Jag håller busskortet i handen innanför mina stora stickade tummevantar. Jag hör spårvagnen innan jag ser den. Den stannar, ingen kliver av och jag är ensam att kliva på. Jag stämplar mitt kort och sätter mig på ett tomt säte. Mittemot mig sitter en kille. Han är runt 22 år gammal skulle jag tippa på. Och har en gitarr i ett fodral vid sidan om sig. Han ler mot mig. Jag kan inte låta bli att le tillbaka. Mer än så blir det inte. För efter ett par hållplatser kliver han av. Jag vänder mig om för att se om han tittar mot vagnen. Varför jag gör så vet jag inte riktigt. Kanske är det för att Mikael alltid vinkade åt mig när vagnen åkte. Men killen med gitarren bara går och försvinner snart i mörkret. Jag reser mig upp och drar i snöret. Ett litet pling hörs och meddelar att jag vill av på nästa hållplats. Vagnen saktar in och dörrarna öppnas. Utanför vagnen står Mikael och väntar på mig. Han ser ut och frysa. Jag ger honom en kram och frågar om han har väntat länge.
"Inte så speciellt länge.", svarar han. "Bara några 100 år eller så."
Jag älskar den där dåliga humorn och jag ler lite åt honom. Vi lämnar hållplatsen på väg mot huset där festen skall vara. På vägen dit upptäcker jag att jag sökte hans hand men jag hann stoppa mig själv innan jag nådde hans värme. Jag fattar inte hur jag skall kunna bli av med vanorna jag har. Morgonpussen i skolan, hålla handen och allt annat som jag brukar göra med honom. Jag har en påse med några öl med mig. Men funderar på om jag verkligen skall dricka något för jag vet inte riktigt hur jag skulle reagera när jag vill dansa och Mikael inte vill dansa med mig. När vi kommer fram till huset stannar Mikael och vänder sig om mot mig.
"Anna är där inne. Jag vill bara att du skall veta det innan vi går in. Vill du gå någon annanstans så är det okej."
"Varför skulle jag inte vilja gå på den här festen bara för att hon är där?", svara jag honom.
"Hon sa igår till Fredrik att hon gillade mig så jag vet inte om det kanske händer något. Jag vet att jag inte skulle vilja se dig bli tillsammans med nån så här kort tid efter vi gjorde slut."
"Mikael, det var två veckor sen nu. Jag tror jag klarar mig. Jag har Emma där inne om det skulle vara nått."
Han log åt mig och sa att jag var världsbäst. Jag nickade honom till svars och vi gick in i trappuppgången. Jag tryckte på knappen och kallade ner hissen. Ett par tysta sekunder och sedan ett pling och dörrarna öppnades. Inne i hissen tryckte Mikael på knappen bredvid nr 5. Hade det var för tre veckor sen hade vi hånglat just nu. Jag kände en längtan efter det. Han tittade så där på mig som bara han kan titta. Jag försökte läsa hans tankar i hans mörkblå ögon men jag kunde inte längre. Hissdörrarna öppnades och vi gick ur. Mikael ringde på en av dörrarna. Det stod Karlsson på brevinkastet. David Karlsson var det som bodde där inne. Han hade just flyttat dit och det var inflyttningsfest. David kom och öppnade dörren och han tyckte att det hade tagit väldigt lång tid för oss att komma hit. Han undrade om vi inte hade fallit tillbaka till våra gamla seder, dvs "förlåt för att vi kom försent men vi råkade fastna på varandra".
"Sofias vagn var sen", sa Mikael och skrattade. Men det var inget riktigt skratt. Han bara låtsades. Det kändes lite konstigt. Jag drar av mig min tjocktröja och tar av mig skor, vantar och mössa. Under tröjan har jag en T-shirt som jag fick av Mikael i somras. Tydligen väckte den minnen till liv hos Mikael för han tittade på den väldigt länge. Sen hörde jag en bekant röst.
"Heeeeej Micke och Sofia." Anna kom gåendes mot oss i hallen, som om inte hallen var tillräckligt liten för tre personer. Hon trängdes sig fram till Mikael och gav honom en kram. Jag fick en också men om det var för att hon kände sig tvungen eller för att hon ville det vet jag inte. Jag tog min påse och frågade David om jag fick låna hans kylskåp. Han nickade åt mig och jag vandrade in i köket och lade in ölen och granska vad som mer låg i kylen. En massa mer öl så klart samt lite cider och andra drycker med alkohol i. I matväg fanns det en Kalles kaviar, ketchup och en tallrik med köttbullar. Jag skrattade lite för mig själv. Hur skall David klara av att bo själv? Jag gick ut i vardagsrummet där lite folk hade samlats nu. Emma satt i soffan. Jag gick och satte mig bredvid henne.
"Hur e det?", frågade hon.
"Jo, det är samma som när vi träffades för tre timmar sen", sa jag och tittade lite skumt på henne.
"Jag menar nu när Micke, förlåt Mikael och Anna är här tillsammans."
"Dom har väl träffats innan också eller?"
"Jo visst, men då har ju dom inte vetat att båda gillar varandra."
"Yeah, yeah", sa jag och kände att jag plötsligt ville ha en öl i alla fall. "Jag skall hämta nått och dricka, vill du ha?"
"Ja tack, ta en öl till mig om du köpte till mig med dvs."
"Klart jag gjorde.", svarade jag och vandra ut i köket igen.

Vid köksbordet satt Anna och snackade med Mikael. David satt också där så jag kände mig rätt lugn. Jag frågade vad de snackade om och fick till svar att de snackade om Extra. Jag skrattade lite. Bara namnet Extra trycker jag är roligt. Extra är bandet som Annas bror spelar i. David var i väldigt extas för bandet skulle kanske komma förbi en stund senare. Anna hade försökt att få sin bror att komma dit. Antagligen för Mikaels skull. Jag suckade lite inombords och gick till kylskåpet och tog ut två öl. 3,5: or, egentligen ingenting men det räcker för mig just nu. Jag dumpade sällskapet i köket och gick ut till min vän igen. Hon satt och diskutera något politiskt med Johan. Båda är aktiva inom ungdomsförbund. Tyvärr inte i samma. Johan är Moderat rakt igenom och Emma är med i Ung Vänster. Men jag vet att de i all hemlighet tycker om varandra. Det är därför de skall hålla på och småbråka om diverse småsaker. Jag gav Emma hennes öl och öppnade min egna. Det skummade lite och jag sörplade i mig det som hade lagt sig där uppe på burken. Det smakade som vanligt. Lite beskt men ändå helt okej. Det började komma lite mer folk och jag satt och pratade samt kände värmen av ett par öl i kroppen. Emma och Johan verkar äntligen ha fått till det. Eller jag misstänker i alla fall det eftersom de försvann in ett sovrum för en halvtimme sen. Emma sa något om någon viktig diskussion. Oja, lika stor chans att de diskuterar där inne som att Moderaterna och Vänsterpartiet skulle börja samarbeta. Jag kände plötsligt att jag saknade Mikael. När jag börjar känna mig så här brukar han vara vid min sida och säga att han älskar mig. Jag behöver honom nu. Vi behöver inte göra något speciellt. Jag vill bara ha en kram. Jag reste mig upp och kände att det snurrade lite. Jag gick ut i köket för att se om de fortfarande var där. Men där satt bara David. Han tittade upp på mig och berättade att de kommer snart. Jag orkade inte fråga vilka det var som skulle komma snart utan gick vidare in i lägenheten. I Davids rum hittade jag dem. Jag vet inte om jag ville se det som jag såg men jag såg det i alla fall. David satt där på sängen med ryggen mot mig. Han kysste Annas hals och Anna tittade upp mot mig och smålog. Ungefär som "Hej, titta på mig, jag snodde din kille". Jag blundade och stängde dörren. Jag försökte slå bort bilden ifrån min näthinna men den satt där och irriterade mig.

Jag gick ut i hallen för att hämta min väska sen gick jag till vardagsrummet, öppnade dörren till balkongen och gick ut där. Jag grävde i min väska och fick upp paketet. Jag tog fram en cigarrett och satte den i munnen. Förbannat tänkte jag "Jag håller ju på att sluta men idag orkar jag inte bry mig". Jag letade i väskan efter tändaren men jag kunde inte finna den. Jag hörde att balkongdörren öppnades och ut klev en kille i 20års åldern. Han såg min cigarrett och fick snabbt upp sin tändare och gav den till mig. Jag tror att jag fick ut mig ett "tack" men jag är osäker. Jag tände i alla fall giftpinnen och drog ett bloss för att sen ge tillbaka tändaren.
"Har du en till mig också?", frågade killen och log mot mig i mörkret. Jag fumlade fram paketet och sträckte fram det till honom. Han tog en cigarrett och just när han tände den kände jag igen honom.
"Det är ju du!", sa jag. "Killen från vagnen med gitarren." Han skrattade till.
"Ja, det är jag. Och du är tjejen som satt mittemot mig."
"Ja, det är jag.", sa jag även om jag i sekunden efter kom på att han redan visste det.
"Så vad gör du här då? Jag menar, vem känner du?"
"Jag känner David, eller, egentligen är det min kille...." Vänta det blev ju fel. "...ex-kille, som känner honom."
"Aha, jag är här med min basist."
"Din basist?"
"Ja, hans syrra tjötade på oss att vi skulle gå hit för killen som bor här ville tydligen ha hit oss."
"Spelar du i Extra?"
"Japp, precis så. Jag sjunger och spelar gitarr. Markus var namnet.", sa han och sträckte fram handen. Jag tog den och fick fram mitt namn.
"Sofia, vilket fint namn.", sa han och jag log stort. "Har du vart och lyssnat på oss nån gång då?"
"Nej, det har jag inte. Jag har faktiskt inte velat. Inte för att jag tycker ni är dåliga eller nått. Jag har ju inte hört er. Men jag ville inte börja tycka om er för då skulle jag å Mikael, mitt ex, tycka om precis allt likadant, om du fattar?". Han nickade till svars. "Eller ännu värre, om jag inte skulle tycka om er, då skulle vi kanske börja bråka om det. Det skulle inte vara kul."
"Men nu är ju du å Mikael inte tillsammans längre. Då kan du väl ge oss en chans eller?"
"Jo, det kan jag ju i och för sig."
"Vi har spelning imån. På Musikens hus Majorna. Kom dit vet ja."
"Jag får tänka på det.", sa jag och hade redan tänkt klart. Killen verkar ju jätte trevlig dessutom behöver jag något att göra imorgon så att jag inte sitter hemma och tänker på Mikael
"Bra. Skall vi gå in? Du ser ut att frysa lite."

Inne i värmen satte jag mig ner i soffan. Mikael och Anna hade kommit ut ur Davids rum nu. Mikael stod och snackade med en lite äldre kille. Jag antog att han också spelade i Extra . Anna såg jag inte till. Markus kom och satte sig bredvid mig och pekade bort mot Mikael.
"Det där är Hannes. Vår basist. Annas bror."
Jag tittade noga på Hannes och visst kunde jag se att de var släkt. De hade samma ansiktsform.
"Okej", svarade jag Markus. "Vilka mer spelar i bandet då?"
"Det är Sasha och Mathias också. Sasha skall vara här någonstans men Mathias stack hem till sin tjej."
Markus tog fram en påse och drog fram en flaska billig Vodka. Han tog också fram en flaska med cola sen tog han ett glas och hällde upp rejält med sprit och sedan lite cola i. Han gav glaset till mig.
"Tänker du supa mig full nu också eller?", frågade jag honom.
"Det behöver jag inte. Men du kanske behöver det.", svarade han. Inte för att jag fick ut något vettigt ur det men jag tog glaset och smakade. Det var väldigt starkt. Jag kände värmen i hela kroppen. Enda ut i tårna och fingerspetsarna. Men det var gott. Jag var trött på ölen nu. Markus hällde upp ett likadant glas och tog en klunk.
"Fy, sjutton var starkt det blev.", sa han och hostade lite eftersom han helt tydligt hade tagit en alldeles för stor klunk. Jag skrattade åt honom och tog en liten klunk till ur mitt glas.

Efter en halvtimme eller så hade jag nog druckit tre glas. Inte med lika mycket sprit i som i det första men ändå. Det räckte gott för mig. Jag hade ju fått i mig en massa öl också. Nu ville jag dansa. Musiken som spelades var kass men jag ville dansa ändå. Jag tog tag i Markus arm.
"Nu skall vi dansa", sa jag åt honom och skrattade lätt.
"O nej, här skall inte dansas inte.", svarade han mig.
"Då letar jag väl upp någon annan som vill dansa då.", sa jag och reste mig hastigt upp ur soffan för att genast tappa balansen och trilla tillbaka ner i den. Markus la armen bakom min nacke och frågade om vi inte kunde mysa lite istället.
"Vad menar du med att mysa?", frågade jag och blev med ens lite nyktrare.
"Vi behöver inte göra nått om du inte vill. Jag vill bara hålla om dig."
Jag gick med på att han skulle hålla om mig och jag kröp närmare hans varma och stadiga kropp. Det var mysigt. Jag trivdes. Det kändes nästan som med Mikael. Jag kunde inte låta bli att jag sökte mig upp till hans mun och att våra läppar möttes. Han smakade annorlunda. Inte som med Mikael utan det var nytt och spännande. Jag avslutade kyssen lite tidigare än vad Markus hade hoppats på men han verkade inte missnöjd för det. Jag vände mig om och såg att Mikael hade sett allting. Jag kunde inte läsa vad han tyckte. Jag har aldrig sett det ansiktsuttryck som hade visade mig nu innan. Han såg nästan lite ledsen, besviken och bedragen ut. Men egentligen så borde han inte känna så. Jag såg honom råhångla med Anna.

Han vände sig om och gick mot dörren.
"Mikael!", ropade jag. "Vänta." Jag reste mig upp och försökte låta bli att trilla. Sen gick jag mot hallen. Han hade gått. Jag öppnade dörren och såg honom sittandes i trappan.
"Jag kysste Anna förut.", sa han utan att titta på mig. Jag satte mig bredvid honom. "Jag är glad att du inte såg det.", fortsatte han. "För vad jag kände nu går inte att beskriva. Jag kände mig besviken och bedragen. Jag vet att jag är självisk men jag vill inte se dig ihop med någon annan. Förlåt." Han tittade upp och det var nästan tårar i hans ögon. Jag vet att det var ett par i mina ögon i alla fall.
"Så vad skall vi göra nu då?", frågade jag honom.
"Jag vet inte. Jag tyckte om att kyssa Anna. Men det är ju en annan sak."
"På vilket sätt är det en annan sak att du kysser henne än att jag kysser Markus?"
"Jag gillar ju henne. Du känner inte honom. Han kysser dig bara för att få nån att strula med."
"Nu är du elak. Du vet inte hur det är.", sa jag åt honom. Innan han hann svara så fortsatte jag. "Det var jag som kysste honom. Det var jag som tog steget. Han ville bara sitta och slappa. Jag kysste honom. Det såg du väl eller?"
"Jag såg bara dina läppar mot hans och hans hand under din tröja."
Jag hade inte märkt att Markus hade haft handen under tröjan. Jag kände nog inte det. Eller så tänkte jag inte på det. Eller så gjorde det mig inget.
"Du såg i alla fall inte mig kyssa hans nacke. I ett privat rum på en säng.", sa jag utan att tänka efter.
"Va sa du sa du?"
"Jag såg dig och Anna inne på Davids rum."
"Spionerade du på mig?"
"Nej jag letade efter dig för att jag saknade dig men om du nu skall vara sån så går jag in.", jag reste mig upp och gick in igen.