Emma öppnade dörren med tårar i ögonen. Jag tog av min jacka och gav en varm kram. Sen gick vi in till hennes rum. Jag satte mig på sängen och tittade mig runt om i hennes helt tydliga kentinfluerade rum. Tre stora affischer, en med en svarthårig flicka, en med de två hundarna som var på min skiva och en med en vit tiger på. En inramad LP satt prydligt över huvudändan på sängen och fyra små bilder på bandet inglasade följde ena väggen. Jag fastnade med ögonen på en bild av Jocke Berg med gitarr. Han ser grymt bra ut och han har snygga armar. På hennes säng ligger det två gosedjur som föreställer vita tigrar, jag tar upp den ena i mitt knä. Emma går bort till sin stereo och sätter på en skiva. Jag hör att det är live. Publiken låter, det känns nästan som om man var mitt i publikhavet för Emma har sina högtalare så bra placerade. Nu hörs gitarrerna och publiken skriker. Jag ryser till. Emma sätter sig bredvid mig.
"Live Globen, Stockholm förra året. Där skulle man varit.", sa Emma till mig.
Jag nickade och höll med henne.
"Vad är det som har hänt med Johan nu då?
"Jag vet inte riktigt. Det var något politiskt. Jag sa något och han reagerade. Sen så fortsatte jag och tjöta för att jag ville provocera lite. Sen blev han förbannad och skrek att vi aldrig skulle kunna få något att funka. Men jag bryr mig inte om politiken på det sättet som jag bryr mig om honom. Jag gillar honom verkligen."
"Jävlar, det är svårt att få något att funka när man har så annorlunda åsikter."
"Men det är bara just där som vi är oense. Han gillar ju kent nästan lika mycket som jag gör. Han är så jäkla perfekt."
Jag försökte komma på något att säga. Jag ville trösta.
"Du borde ringa honom.", säger jag till slut. "Men kanske inte just nu. Senare eller imorgon eller något. Du kan ju messa honom eller något."
"Jo, jag får göra det. Jag vill verkligen inte förlora honom. Jag har nog aldrig känt så här innan."
"Aldrig känt så här innan? Men Anders då?", frågade jag.
Anders var killen som Emma var tillsammans med i ett och ett halvt år i slutet av grundskolan.
"Anders är inget emot Johan. Jag var nog för liten för att älska då."
"Älska? Oj, då. Då betyder han mycket. Messa honom på en gång."

Emma tog upp sin mobil och började skriva. När hon hade skrivit klart läste hon högt för mig.
"Hej! Jag blev jätteledsen över det som hände förut. Det känns fel att kasta bort något så här värdefullt. Jag vet att det är tidigt att säga detta, men jag bryr mig verkligen om dig. Jag tror att jag älskar dig. Jag säger tror för att vi inte har känt varandra så länge men det känns så rätt med dig. puss"
Hon skickade iväg SMS:et med hjärtat i halsen. Vi väntade tysta i ett par minuter. Plötsligt ringde hennes telefon. Det var Johan. Hon svarade och jag försökte få ut något av det jag hörde:
"Hej..." Jag vet, det känns så dumt... Jag älskar dig också, du betyder jättemycket för mig... Jag sitter här med Tove, det var hon som fick mig att messa dig... Det skall jag göra... Är du hemma?... Okej, kan du inte komma hit?... Okej, vad dumt... Klart att jag vill träffa dig imån... Ja gör det du... Puss"
Hon la på.
"Han sa att han älskade mig.", hon sken upp.
"Jag fattade det", sa jag och skrattade lätt. "Vad sa han mer då? Kommer han hit eller?"
"Han kommer inte hit nej. Han var hos en kompis och skulle sova över där."
"Okej."
"Jag skulle hälsa till dig förresten. Kan inte du sova här i natt?"
"Jo, det kan jag ju göra." Jag lånade telefonen och ringde hem till min mamma för att meddela att jag sov hos Emma.

Klockan började närma sig kvart över tio och vi var båda lite halv hängiga. Vi satte på en film och slö tittade lite. Det var inget speciellt bra. Mitt i filmen ringde min telefon. Jag såg vem det var och svarade. Hans röst var nästan precis som jag hade tänkt mig. Den lät snäll men ändå bastant. Han frågade varför jag inte hade kommit till vårt möte. Han sa att hade letat överallt och blivit orolig. Först då kom jag på att jag hade svikit Chans. Jag sa förlåt och började förklara men han ville inte höra på. Han sa att om jag fortfarande ville veta av honom så skulle jag ringa imorgon efter tre. Om jag inte gjorde det så fanns det inget för oss två att bygga upp. Sen la han på utan att säga något mer och utan att låta mig säga något. Jag blev ledsen. Emma undrade vem det var. Jag förklarade och Emma förstod mig. Tror jag i alla fall. Men varför, varför hade jag inte skickat ett SMS till honom och berättat att jag inte kom? Jag vet inte. Jag glömde väl av det bara. Emma och jag somnade relativt snart. Jag sov djupt hela natten men var inte utsövd när jag vaknade på morgonen. Jag visste att jag hade drömt något. Något tyngde mitt hjärta. Det kändes som om det låg en stor sten på mitt bröst. Men jag hade ingen aning om varför.

När jag hade varit hemma i någon timme eller så ringde min telefon. Det var Oliver. Jag tog telefonen och satte mig på min säng. Sänkte ljudet på stereon och svarade.
"Hej", svarade jag kort och gott med.
"Hej det är Oliver", sa han. "Hur är det?"
"Jo det är fint."
"Vad gjorde du igår då?"
"Jag var hemma hos Emma, sov över där."
"Okej, jag saknade dig lite igår kväll."
"Mmmm...", var allt jag hade och svara på det.
"Kan vi inte ses i eftermiddag?"
"Jo, det kan vi väl."
"Kan jag komma hem till dig?"
"Varför hem till mig?", jag vaknade till.
"Jag vill ju träffa din familj och så. Se ditt rum."
"Varför vill du träffa dom?" Varför ville han det? Jag vet inte ens om vi är tillsammans, skall jag då ta hem honom redan.
"Jag vill ju träffa min flickas familj."
"Jaha." Hans flicka!?!? Eller ja, jag kan ju förstå om han tror att vi är tillsammans. Men jag vet inte vad jag känner för honom. Den där Chans har gjort mig riktigt förvirrad.
"Kan jag inte komma vid två eller något?"
"Jo, det går väl bra.", sa jag utan att tänka på att jag skulle ringa Chans vid tre.
"Va bra. Då ses vi då. Längtar efter dig. Puss, Puss på dig.
"Puss hej."

Så Oliver skulle hem till oss. Jag kanske borde gå ner och berätta för mamma. Men vad skall jag säga? Att min eventuella kille kommer hit, att killen som jag har haft ihop det med ett tag kommer eller att en kille som tror att är tillsammans med honom kommer hit. Aaaahhh!!! Jag orkade inte bry mig. Jag la ifrån mig telefonen och gick bort till stereon bytte skiva och satte på Robbie Williams. Han gör mig alltid lugn på något sätt. Jag lyssnade på ett par låtar samtidigt som jag plockade lite i mitt rum. Det kan ju inte vara hur stökigt som helst om han skall komma hit i alla fall. Jag tog upp en bok ifrån mitt golv. Dagboken, den skall inte ligga framme i alla fall. Jag vet att min familj inte läser den om de skulle hitta den. Mina vänner skulle inte heller läsa den. De vet att den är alldeles för privat. Men Oliver? Jag tittade mig runt omkring. Sen lyfte jag på madrassen i sängen och la den där under. Det skulle inte vara bra om han läste mina tankar om honom, Chans och Mikael. Jag tittade på klockan, den var redan ett. Jag stängde av stereon och tackade Mr Williams för lite lugnande musik. Sen gick jag ut till köket. Mamma satt och läste tidningen.
"En kompis kommer över till mig om en timme."
"Jasså vad trevligt."
"Kan han få äta här?"
"Jo visst kan han få det... eller vänta lite. Vem sa du att det var?"
"Oliver."
"Jaha, Oliver."
Jag log åt min mamma, jag visste precis vad hon skulle säga. Och vem är det? skulle hon strax säga.
"Och vem är det? Och hur gammal är han?"
"En kompis, ja eller, kanske en något mer än kompis. Jag vågar inte riktigt uttala mig om det än. Han är 22."
Till min förvåning nöjde hon sig med det svaret. Jag gick upp på mitt rum och plockade utan lite till. De gamla skolkatalogerna la jag i garderoben. Det är inget han skall kolla i.

Strax efter två ringde det på dörren. Jag sprang nästan till hallen för att vara först. Det var inte Oliver som stod där. Det var Emil, Jonas kompis. Jag släppte in honom och sa åt honom att Jonas var i sitt rum. Sen gick jag och satte mig i soffan i hallen. Tio över två ringde min mobil.
"Hej var är du?"
"Jag kom på att jag inte har en aning om var du bor efter hållplatsen.", jag hörde han skratta i telefonen. "Jag är vid hållplatsen. Kan du inte komma och hämta mig?"
Jag sa åt honom att jag skulle komma om fem minuter. Jag klädde på mig och gick ner till vagnen.