Precis när jag hade kommit innanför dörren ringde min mobil. Det var Oliver såg jag på displayen.
"Hej", svarade jag.
"Hej det är Oliver.", hans röst lät annorlunda i telefonen. "Vad gör du?"
"Jag kom precis hem ifrån skolan. Själv då?"
"Jo, jag tänkte åka in och köpa lite skivor. Vill du följa med?"
"Ja, det kan jag göra. Jag har inte köpt en skiva på evigheter känns det som."
"Skall vi ses vid fontänen vid Brunnsparken om en halvtimme eller så?"
"Det låter bra, ses då"
"Hej då."
"Hej."
Jag gick till mitt rum och lämnade skolväskan och tog min handväska med plånboken i. Minidisken tog jag i fickan på min tjocktröja sen gick jag mot hållplatsen igen. På väg mot Brunnsparken lyssnade jag på kent igen. 747 är nästan lika bra som Noll men bara nästan. När jag kommer bort till fontänen står han redan där. Han har gjort något med håret och han har en snygg svart polotröja på sig. Han ger mig en kram och en puss på kinden när jag kommer fram.
"Hej. Vad snygg du är!", sa jag utan att tänka innan.
"Tack", sa han och skrattade.
"Måste du klä dig så snyggt när vi skall handla skivor?"
"Nej men man vill väl vara fin när man har fint sällskap och sen vet man ju aldrig vad som händer. Kom nu så går vi."
Vara fin när man har fint sällskap. Den här killen är speciell. Man vet aldrig vad som händer. Han gör mig nyfiken. Det gör han.

Vi tog 11:an bort mot Stigbergstorget och Bengas. Oliver strosade runt lite bland skivorna och jag gick och tittade lite. Plötsligt såg jag att jag hade hamnat vid K och jag kollade letade mig fram till kent. Fick fram en skiva med två hundar på. Jag vände på skivan och läste att första låten var Chans. Jag kunde inte motstå att ta den. Oliver kom upp bakom mig och läste på skivan över min axel.
" kent B-sidor 95-00. Är den något bra?", frågade han mig.
"Jag vet inte.", svarade jag och läste vidare. "Noll är med på den."
"Ah, den bästa svenska låten genom tiderna eller vad var det?"
"Jupp precis så var det. Har du hittat något då?"
"Ja det har jag. Den här skivan med Metallica."
"Dom är riktigt bra."
"Ja det är dom. Skall vi gå till kassan?"
"Okej."
Jag tog fram pengar och betalade för min första kentskiva.
Vid hållplatsen frågade Oliver mig om jag hade några planer för kvällen.
"Nej det har jag inte," svarade jag. "du?"
"Nej inte direkt. Kan vi inte hitta på något? Gå på bio eller något?"
"Ja det kan vi göra. Inte för att jag har så mycket pengar men en bio har jag nog råd med."
"Annars så bjuder jag gärna."
"Du kan ju inte bjuda mig på bio också. Du bjöd ju på fikan igår."
"Bättre att mina pengar går till att bjuda en fin flicka på bio än till att köpa öl."
Jag tror att jag rodnade lite. Jag hade inga ord att svara med i alla fall. Trean kom då som tur var och vi gick på den.
"Vill du se Ondskan?", frågade han mig.
"Ja det kan vi göra.", svarade jag. "Fast den har ju premiär i kväll. Den kan vi väl inte få några biljetter till."
"Vilken tur för dig att jag redan har två biljetter till den då.", sa han och tog upp sin plånbok och visade dem.
"Varför har du två biljetter till den?"
"För att jag har en snäll vän som jobbar på Biopalatset och för att jag hade hoppats på att få gå på bio med en trevlig tjej."
"Egentligen så borde jag väl bli sur på dig för ditt antagande men det var gulligt gjort så jag blir inte det."
"Okej, jag skall inte anta något mer efter ikväll."
"Inte efter ikväll, efter bion."
"Okej."

Vi gick av vid Vasa-Viktoriagatan. Klockan var bara halv sju och bion började inte förrän kvart över nio.
"Vad skall vi göra?", frågade han. "Skall vi ta en fika?"
"Kan vi inte bara strosa runt lite?", svarade jag.
"Jo det kan vi göra."
Vi gick Viktoriagatan ner mot kanalen och sedan ut med den mot Saluhallen.
"Jag vill fråga dig en grej.", sa jag när vi hade kommit en bit på vägen.
"Okej, varsågod."
"Den kvällen när ni spelade sa Sasha till mig att du brukade ta hem en massa tjejer och sen skryta om att du hade legat med dom. Är det sant?"
Det blev tyst en liten stund. Tillräckligt tyst för att jag skulle hörde honom andas.
"Det har väl blivit så att jag får med nån tjej lite då och då. Så där ytligt bara. Men jag kan ju inte påstå att jag tycker att jag skryter om det. Det händer väl att man berättar det. Det gör man ju. Om det är någon som skryter så är det Sasha."
"Tog du med mig hem också för att få det lite ytligt?"
"Nej, inte en chans. Jag tog hem dig för att jag började gilla dig. Dessutom så gjorde vi inget. Och jag berättade inte för någon att du sov hos mig den natten. Det var för privat."
Jag sa inget mer just då utan fortsatte bara att gå. Vi kom ner till Kungstorget där det myllrade av folk. Det märktes att det var fredag. Alla var ute på stan i kväll. Även om det var sjukt kallt. Vi gick Kungsgatan uppåt mot Domkyrkan. Plötsligt tyckte jag att jag kände ingen en av personerna som jag såg i myllret utanför Filmstaden. Visst var det Mikael som stod där. Han hade Anna bredvid sig. Hon stod tätt intill honom. Jag sa åt Oliver att vi skulle gå fram och hälsa. Han verkade inte så där jätteförtjust men jag ville hälsa och så blev det.

"Hej Mikael", sa jag och gav honom en kram. Sedan hälsade jag även på Anna men utan kram.
"Hej", svarade Mikael. "Vad gör du här?" Då såg han Oliver. Mikael tittade först ner i marken sen rakt in i mina ögon.
"Vi skall gå på bio.", svarade Oliver. Jag nickade.
"Vad trevligt", sa Anna. "Det skall jag och Micke också. Vilken skall ni se? Vi kanske ska på samma?"
"Vi skall se Ondskan", sa jag.
"Men den har ju premiär idag", utbrast Anna.
"Jo, den har ju det.", sa jag lite tyst.
"Hur fick ni biljetter till den då?", frågade Mikael. "Anna hade försökt boka men de var slut."
"Jag har en kompis som jobbar på Biopalatset.", sa Oliver.
"Ballt", sa Anna. "Vi skall se Bruce den allsmäktige."
Jag visste att Mikael redan hade sett den. Han såg den med mig. Vi skrattade som sjutton. Det var då vi fortfarande var tillsammans. Då inget konstigt hade hänt.
"Vi måste nog gå in nu", sa Mikael. "Den börjar snart."
Vi sa hej då och Mikael och Anna gick in på Filmstaden.

"Svider det?", sa Oliver när vi var på väg till en godisaffär i närheten.
"Vadå svider?", svarade jag förbryllat.
"Att se honom med en annan tjej alltså?"
"Jag vet inte. Det känns konstigt. Som om jag inte vill att han skall vara med någon annan om han inte är med mig."
"Vill du har tillbaka honom?" Det hördes besvikelse i Olivers röst.
"Nej, det är just det. Jag vill inte ha tillbaka honom." Om man tittade riktigt noga kunde man se ett leende i Olivers ansikte men där tittade jag inte. "Jag känner verkligen inte så för honom länge. Har svårt att tänka mig just nu att jag nånsin kommer att känna så som jag kände för honom ingen. Han betyder väldigt mycket fortfarande."
"Du tror inte att du kan bli kär igen nu då?"
"Jag vet inte. Just nu känns det inte som det."
Vi klev in i affären. Jag gick bort till väggen med drickorna.
"Så vad du säger är att du och jag inte har någon chans nu eller?"
"Du och jag?", jag hade inte hört från Chans på hela dagen men det var han som jag tänkte på just nu.
"Ja, du och jag. Märker du inte att jag tycker om dig?"
"Jo, men jag vet inte."
"Har vi någon chans? Jag har inte känt så här sedan jag var tillsammans med Jenny för ett år sedan."
"Va sa du?"
"Att jag inte hade känt så här på..."
"Nej inte det. Det innan."
"Jag frågade om vi hade någon chans."
Det är någon speciellt när han säger ordet.
"Jag kan inte se in i framtiden. Kan vi inte bara ta några dagar i taget?"
"Jo det kan vi. Kom nu så köper vi godis och går till bion sen."

Han släppte ämnet väldigt snabbt. Han sa att han inte hade känt så här sedan Jenny. Vem var Jenny? Jag måste få veta. Vi gick mot bion. Jag tog hans hand för att han skulle veta att jag brydde mig om honom. Han log mot mig. På bion hade vi perfekta platser sett ifrån ett pars ögon. Längst upp. Jag undrade om det var meningen att vi skulle platser här eller om det var något som hade blivit över. Filmen var grymt bra och när det började bli som obehagligas tog jag hans hand igen. Den var varm, min var kallt. Han vände sig om och frågade om jag frös. Jag sa nej och lutade mitt huvud mot hans axel. Efter bion frågade han om jag ville följa med hem till honom. Jag gick med på det om jag fick lyssna på min nya skiva hemma hos honom. Han nickade. Vi gick bort mot spårvagnen hem till honom. På vagnen var vi väldigt tysta. Han sa ett par ord men det var inte så mycket. Fast jag tyckte inte vi behövde prata. Inte just då. Hemma hos honom satte jag mig i soffan. Han frågade om jag ville ha varm choklad. Jag svarade att det skulle vara sjukt gott. Han gick ut i köket, jag gick fram till hans stereo och tog fram min skiva. De ljuva tonerna av Chans strömmade ut ur hans högtalare som satt välplacerade i rummet.
"Det är Chans va?", ropade Oliver ifrån köket.
"Ja det är det.", svarade jag honom efter att ha läst på skivans baksida.
Inte ägnade jag en tanke åt att Oliver enligt han själv inte lyssnade på kent så speciellt mycket. Jag lyssnade igenom låten och njöt verkligen. Det var som Chans sa till mig. Låten är suverän.

Oliver kom ut i vardagsrummet med två muggar choklad. Han satte sig ner i soffan och ställde muggarna på soffbordet. Jag satte mig bredvid honom och smakade på chokladen. Den var riktigt god.
"Du borde starta ett café", sa jag åt honom.
"Och du har inte smakat mina bullar än", sa han och skrattade.
Jag log åt honom och smuttade på min choklad. Högtalarna spelade Längtan skala 3:1 för oss. Jag tog skivfodralet och studerade låtlistan.
"Snart kommer Noll", sa jag. "Har du lyssnat på den än?"
"Nej men jag kommer väl få göra det nu antar jag.", svarade han.
Jag drack min choklad och väntade in låten. När Noll kom frågade Oliver mig om det var den låten. Jag nickade åt honom. Då böjde han sig fram och kysste mig. Jag besvarade kyssen med hela min själ. Vi slutade inte förrän jag avbröt honom när jag upptäckte att skivan hade tagit slut.
"Nu blev ju chokladen kall", sa Oliver och log mot mig.
"Vad spelar det för roll?", svarade jag honom.
Den natten sov jag i Olivers säng igen, fast denna gång sov inte Oliver på soffan.

Andra gången jag vaknade hos Oliver var allt lite bättre. Jag hade ingen huvudvärk och dessutom visste jag vart jag var. Men den största anledningen till att allt var bättre var att han låg bredvid mig. Han såg ut att sova så skönt att jag inte hade hjärta till att väcka honom. Därför smög jag upp och tassade försiktigt ut i köket. Jag öppnade kylskåpet för att se vad som fanns därinne. Jag blev nästan lite förvånad. Det fanns vanliga saker där inne, smör, mjölk, drickor, ost, skinka osv. Jag tar fram mjölken och häller upp det i en kastrull och letar fram Oboy-pulvret. När mjölken har blivit varm har jag plockat fram två muggar och häller upp den varma mjölken i muggarna. Jag blandar ner pulvret och rör om. Sen tar jag muggarna och går in med dem till Oliver som fortfarande sover. Jag sätter ner de varma muggarna på bordet bredvid sängen och för min hand genom hans hår. Han rör på sig försiktigt. Jag kysser lätt hans panna och viskar till honom att det är dags att vakna. Han öppnar försiktigt ögonen och blinkar ett par gånger sen ler han mot mig. Jag böjer mig fram och kysser honom.
"Jag har gjort varm choklad för att väga upp den du missade igår.", sa jag.
"Har du?", frågade han. "Du är otrolig."
Jag log mot honom och gav honom en av muggarna. Han smuttade försiktigt på chokladen. Jag tror att han brände sig lite för han gjorde något skumt ansiktsutryck. Han satte sig lite mer upp i sängen och jag satte mig bredvid honom och blåste på min choklad. Sen drack jag. Det var gott. Resten av morgonen mös vi bara omkring i hans lägenhet. Tills jag tog mig hemåt.

När jag satt på vagnen fick jag ett meddelande. Det var ifrån Chans.

Hej tjejen. Har inte hört från dig på ett tag. Hur har du det? Jag tänkte på det du skrev någon gång. Om att träffas. Jag skulle gärna vilja göra det. Kan du ikväll? Jag skulle bli överlycklig om du ville träffa mig. Okej, det kanske lät konstigt och du kanske inte vill träffa någon som du inte vet vem det är. Men när du ser mig så vet du att jag är snäll. Puss och kram

Han ville träffas ikväll. Var det inte något jag skulle göra ikväll? Äsch, vad det än var så får det vänta. Jag vill verkligen träffa den här killen. Även om vi bara snackat på SMS så känns det som om han är som jag på något sätt.

Hej du. Sorry att jag inte har hört av mig. Det har kommit saker i vägen. Träffas ikväll? Det går jättebra. Jag vill verkligen också träffa dig. Vad sägs om Brunnsparken klockan åtta? puss Tove

Det kändes skönt att skicka iväg det där SMS:et. Jag vill träffa honom. Jag vill se vem han är. Jag är så otroligt nyfiken. Vill se hur han ser ut. Vill snacka med honom. Vill ha en kram av honom. Jag har en massa frågor som jag vill ställa till honom.

Vid brunnsparken går jättebra men inte klockan åtta. Kan nog inte komma förrän nio, funkar det för dig? pussar

Jo då. Klockan nio går bra det med. Ses då. puss

Jag kliver av vagnen och fortsätter hemåt. När jag varit hemma ett tag så ringer telefonen. Jag svarar, det är Anna.
"Vad vill du med Micke egentligen?, sa hon direkt efter jag hade svarat.
"Vadå vill med Mikael?", svarade jag och fattade uppriktigt ingenting.
"Gillar du honom eller inte?"
"Klart jag gillar honom..."
"Ta honom då.", sa hon och det lät som om hon grät.
"Nä, alltså, jag gillar honom som kompis. Det kommer jag alltid att göra."
"Du vill alltså inte ha honom?"
"Nej, det vill jag inte. Inte på det sättet."
"Okej, för just nu snackar han bara om dig. Han säger att han inte gillar dig på det sättet men jag vågar inte tro honom."
"Mikael talar alltid sanning. Han säger alltid vad han tycker så lita på honom."
Anna verkade nöjd med svaret och tackade för sig och jag la på.

Jag hade ett par timmar att ta kol på så jag satte mig och glodde lite på film. Mitt under filmen kom min bror in till mig.
"Kan inte du och jag spela spel?", frågade Jonas.
"Jo visst!", sa jag och stängde av videon. "Vad vill du spela?"
Han kom sprang iväg och hämtade ett spel och kom tillbaka med Monopol Junior. Vi har spelat det så många gånger tillsammans. Men det var länge sen nu. Det hela går ut på att skall skaffa så många åkattraktioner som möjligt. Vi sätter oss ner på golvet i mitt rum, jag sätter på min nya kentskiva och sen spelar vi tills mamma ropar att det är middag vid halv sju. Jonas tycker definitivt att det var han som vann och jag låter honom tro det men jag vet att det var jag som vann så det spelar ingen roll. Jag äter en trevlig middag ihop med min familj och mamma undrar vad jag har planerat för kvällen. Jag svarar att jag skall träffa en kompis. Vid halv nio går jag till ytterdörren. Mamma ber mig ringa om jag sover någon annanstans. Jag lovar att jag skall göra det.

Precis när jag har satt mig till ro på spårvagnen för att åka in och träffa Chans ringer min telefon. Det är Emma.
"Hejsan", svarar jag glatt.
"Hej," svarar hon. Det låter inte glatt alls.
"Hur är det?", frågar jag oroligt.
"Inte bra alls. Jag mår skit."
"Vad har hänt?"
"Det är Johan. Vi har bråkat. Jag tror inte att han vill veta av mig mer. Jag vet inte vad jag skall göra. Jag gillar verkligen killen."
"Oj då."
"Kan du inte komma hit?"
"Jo visst", sa jag. "Jag kommer strax."
Vi sa hejdå och jag åkte direkt hem till Emma och glömde av vart jag var på väg egentligen.