Måndagen blev till tisdag och jag gick till skolan. Mikael var där och vi umgicks som vanligt. Han sa till mig att han hade tänkt på vårt förhållande och han tyckte nog att vi passar bra ihop som vänner. Fast han sa att skulle sakna närheten. Jag sa till honom att han kommer att hitta en ny rätt snabbt. Han nickade och sa att han nog hellre ville vara singel ett tag. Jag höll med honom. Tisdag blev till onsdag och onsdag blev till torsdag. Jag hade mitt kemiprov och jag tror att det gick bra. Det kändes okej i alla fall. Efter provet tyckte jag att jag hade gjort mig förtjänt av ledighet resten av dagen. Så jag tog min väska och drog in mot stan för att kolla lite kläder. Inne i ett köpcentrum går jag rakt in i en man.
"Se dig för", säger han och tittar ner mot mig. Det är Oliver.
"Se dig för själv", säger jag och ler.
"Hej. Hur är det med dig nu för tiden?"
"Jo tack, det är bara fint. Själv då?"
"Tja, det går framåt i alla fall. Vart är du på väg nu?"
"Jag vet inte riktigt. Jag har haft prov och sen orkade jag inte stanna i skolan så jag strosar runt lite här bara."
"Jag skall ta en fika hade jag tänkt. Vill du följa med?"
"Ja varför inte. Vart skall du någonstans?

Vi hamnade på ettan och åkte mot Haga för att fika inne bland de gamla mysiga husen. Oliver insisterade på att han skulle bjuda mig på fika. Jag tackade och tog emot. Han köpte två kaffe och en Hagabulle till oss att dela på. Under hela fikan var han väldigt mån om att höra hur jag hade det och varje gång jag förde in samtalet på honom så viftade han bort det. Jag tyckte om att sitta och snacka med honom. Han frågade om hur det var med mig och Mikael och jag berättade hur det var. Han var inte den killen som ville snacka om sig själv, som vissa andra killar lätt gör, utan han lyssnade på vad jag hade att säga. Nästan lite som Chans, fast på riktigt.
"Vi har spelning nästa vecka.", sa Oliver.
"Jasså, vad trevligt.", svarade jag.
"Japp, det är det. Kan du inte komma och se oss då. Du såg ju oss aldrig i lördags."
"Jag vet inte.", sa jag och tänkte att jag ville inte träffa Sasha igen.
"Om det är Sasha du oroar dig för så är det inget.", sa han precis som om han läste mina tankar. "Han brukar bara stöta på tjejerna en gång men när han har fått nobben så är det okej. Man måste säga till honom ordentligt och det gjorde du ju."
Han log emot mig och jag log tillbaka.
"Okej då. Vi får se. Jag kan ju få ditt nummer så kan jag ju slå en signal nästa vecka så får du säga tid och så där."
"Japp så kan vi göra."
"Vad har du för nummer då?", sa jag och tog upp mobilen.
"031- 374 78 50"
"Men det är väl ett hemnummer?", sa jag och la in numret på mobilen.
"Ja, mitt hemnummer. Jag har ingen mobil. Den blev stulen för några veckor sedan."
"Jaha, jag har inget papper som jag kan skriva mitt nummer på."
"Jag har en penna", sa han och sträckte fram sin arm.
"Skall jag skriva på armen?"
"Ja, varför inte. Så om jag kommer bort så kan någon ringa till dig och berätta det för dig."
Jag skrattade och skrev upp mitt nummer på hans arm. Jag gjorde ett litet hjärta runt mitt namn utan att tänka på varför jag gjorde det.
"Jaha, då är man märkt då.", sa han och skrattade.

Jag tog en titt på klockan och upptäckte att den började bli mycket. Han såg att jag kollade på klockan.
"Dags å dra sig?", frågade han.
"Ja, jag tror det. Tänkte att jag skulle försöka göra min läxa tills imorgon också."
"Jo det kan ju vara bra. Duktig flicka.", sa han och klappade mig på huvudet.
Jag räckte ut tungan till honom. Han skrattade åt mig. Vi reste oss och lämnade cafét.
"Tack för fikat förresten.", sa jag.
"Åh, ingen orsak.", svarade han. "Det är bara trevligt och få bjuda en fin tjej på kaffe nån gång ibland."
Jag kände mig smickrad och blev väldigt glad. Han log mot mig och vi började gå mot hållplatsen. Framme vid hållplatsen stannade vi och Oliver la sin hand på min axel.
"Om det är något, vad som helst, så kan du ringa till mig.", sa han och tittade lite allvarligt på mig."
"Tack...", sa jag. "... men jag klarar mig nog."
"Okej, bara så att du vet det. Jag tycker om dig tjejen." Han gav mig en kram och en puss på kinden. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga så jag stod bara och log. Vagnen kom och vi sa hej då för han skulle visst åt andra hållet hem till en kompis. Jag gick på vagnen och han gick över till andra sidan av spåret. På vägen hem satt jag å lyssnade på kent. Det är inte ofta jag gör det men imorse kände jag att det skulle bli en kentdag. Jocke Bergs röst fyller mina öron när han sjunger Om jag förlorar dig så förlorar jag synen. Om jag förlorar dig så har jag ingenting kvar. Förlåt mig, men du är allt jag har. Noll är en av de bästa låtarna som gjorts på svenska. Det berättade jag förresten för Oliver när han frågade mig vad jag lyssnade på för musik. Han sa att han inte lyssnade på kent så där jättemycket men att han skulle ge låten en chans.

När jag kom hem tog jag fram min kentskiva som jag fick av Emma när jag fyllde 18. Det är hon som är det stora kentfanet i min omkrets. Hon hade bränt ihop en skiva med enligt henne de bästa låtarna och på den låg Noll. Vinternoll2 var första låten och det passar ju bra nu när det snart är Vinternoll3. Jag tog fram min mobil och skickade ett meddelande till Chans.

Hej där. Hur mår du nu för tiden? Det var länge sen jag hörde ifrån dig. Var och fika med en jättemysig kille idag. Jag känner mig lite friare nu när Mikael bara är en vän. Lyssnar på kent just nu. Gillar du dom? Kram

Jag fick svar inom några minuter.

Hej hej. Jo, jag mår bra. Inte för att jag har vart å fikat med någon trevlig människa utan för att du messade mig bra att du känner dig bättre nu. Det gör mig glad. kent, jag gillar verkligen kent. Det är därför jag heter Chans på din mobil ju Noll måste vara en av de bästa låtarna på svenska eller vad säger du? Pussåkram
Var Chans en kentlåt? Jaha, alltid lär man sig något nytt. Jag måste lyssna på den hemma hos Emma någon gång. Det kanske är ifrån den låten "Ge tanken en chans och du vet nog vem jag är" kommer ifrån. Och så gillade han Noll. Kunde det bli bättre. Jag vill nog träffa den här killen någon gång.

Jo, Noll är verkligen grymt bra. Det skulle vara kul och träffa dig någon dag. Eller vad säger du? kram

Jag tog min engelskbok och lärde mig några glosor medan jag väntade på ett svar ifrån Chans. Jag hann och läsa en massa engelska medan jag väntade för det kom inget SMS ifrån honom. Vid nio tröttnade jag och gick för att hämta telefonen. Jag ringde till Emma.
"Hej, det är Emma."
"Hej, det är jag. Vad gör du?"
"Sitter å läser lite engelska. Själv då?"
"Inget speciellt. Har redan gjort engelskan. Men du."
"Mmm."
"Jag har en fråga om kent till dig."
"kent? Vad trevligt."
"Sjunger dom Ge tanken en chans och du vet nog vem jag är i någon kentlåt?"
"Nej det gör dom inte. Hur så?"
Jag berättade om Chans. Jag hade inte gjort det innan.
"Nej vad ballt, varför har du inte berättat om honom innan?"
"Jag vet inte. Har inte tyckt att det är nått att berätta."
"Okej, har du någon aning om vem det kan vara?"
"Nej, först trodde jag att det var Oliver men när jag var å fikade med honom idag så fick jag reda på att han inte kan så mycket om kent och att han inte har någon mobiltelefon."
"Var och fikade med Oliver? Här händer det grejer."
"Hehe, jo verkligen.", sa jag med sarkasm i rösten. "Jag stötte på honom på stan och så gick vi och fikade. Hur går det med Johan förresten?"
"Jo det går bra. Vi träffades idag ett tag. Han är verkligen allt jag har letat efter, förutom att han är Moderat då."
Jag skrattade, sedan snackade vi lite skit och sen la jag på. Jag gick och la mig tidigt den kvällen.

På fredagsmorgonen orkade jag verkligen inte gå upp. Pappa fick skicka in Jonas för att studsa runt lite i min säng så att jag skulle gå upp. Jag drog mig ur sängen, klädde på mig och pallrade mig ner till köket. Pappa hällde upp en kopp kaffe till mig. Jag drack det svart denna morgon. Sen tog jag på mig min mössa och gick mot vagnen. Det var väldigt kallt denna sista fredagsmorgon i september. Utanför skolan stötte jag ihop med Mikael. Han berättade att Anna hade ringt honom igår och att de skulle träffas i kväll. Jag tyckte det lät som en jättebra idé och berättade för honom att jag var och fikade med Oliver igår. Mikael sa åt mig att vara försiktigt, han sa att han inte riktigt kunde lita på honom än. Man vet ju aldrig om något som Sasha sa var sant. Jag borde ha blivit arg på honom men blev inte det. Jag vet ju att han bara bryr sig. Jag sa till honom att jag skulle vara försiktig och han såg glad ut. Vi gick tillsammans till engelsklektionen där vi satte oss bredvid varandra. Klassen måste vara lite förvirrad när det gäller oss, Johanna hade frågat mig för några dagar sedan om vi var tillsammans eller inte. Just då sa jag ja men när Peter hade frågat Mikael igår hade han fått ett nej till svar. På rasten efteråt gick jag och Mikael iväg för oss själva.

"Vad känner du för Anna nu då?", frågade jag honom.
"Jag gillar henne.", svarade han. "Jag har inte känt så här sedan, eh, a, sedan dig." Han rodnade lite. Det var sött. "Vad känner du för Oliver då? När vi snackade för ett tag sen sa du ju att du gillade en annan. Är det han?"
Jag fick plötsligt minnen från samtalet där jag hade gjort slut med Mikael. Det var inte Oliver som hade funnits i tanken då. Jag tror att det var Chans jag tänkte på då. Jag förklarade för Mikael om Chans.
"Det verkar lite skumt att han känner till dig så väl och att du inte vet vem han är. Skulle jag var du så skulle jag glömma honom och satsa på Oliver istället.", sa ha,
"Men du sa ju förut att jag skulle ta det försiktigt med Oliver."
"Ja men Oliver vet jag i alla fall vem det är. Den här personen kan ju vara vem som helst. Tänk om det är Anders?"
"Matteläraren?", sa jag och skrattade.
Han nickade och skrattade med mig. Hans humor, jag kan inte låta bli att le. Jag älskar den.
"Allvar nu", sa han och blev allvarlig i ögonen och på rösten. "Om något skulle hända dig så vet jag inte vad jag skulle göra. Jag kommer alltid att älska dig."
Det blev plötsligt min tur att rodna. Kommer jag verkligen klara av att bara vara vän med honom?
"Du är den personen som betyder mest för mig just nu. Och du kommer att vara den personen länge."
Han log och tog min hand och vi gick till nästa lektion. Hela skoldagen umgicks jag med Mikael. Vi satt ihop på lektionerna och i bamba.
På väg mot spårvagnen efter skolan berättade han att han var lite nervös för att träffa Anna i kväll. De skulle på dejt. Först gå på bio och sen gå och fika. Jag sa åt honom att om han bara är den han är så kan inget gå fel, går något fel så är det Anna som är skum.
"Om det vore så väl.", sa han och skrattade. Jag åkte hem och Mikael gjorde detsamma.