Jag gick bort till Markus. Han satt och snackade med en mörkhyad kille. Killen räckte fram handen och presenterade sig som Sasha. Jag svarade och tog hans hand. Sen satte jag mig ner hos Markus och lutade mig mot hans axel. Ett par sekunder senare kände jag hans arm runt mina axlar. Sasha försvann bort och jag blundade och somnade försiktigt med huvudet mot Markus bröstkorg. Jag hörde hans hjärta slå och det var länge sen jag kände mig så trygg.

Det är något speciellt med att vakna upp någonstans och inte veta var man är och inte veta hur man kom dit. Man känner sig lite vilse. Det var så jag kände mig i alla fall när jag vaknade upp i en säng någonstans. Jag satte mig upp och tittade mig omkring, sängen var relativt stor. Jag såg att mina byxor hängde över en pall vid fotändan av sängen. Det stod ett litet bord med en klocka på. Siffrorna visade 12.05 i en röd färg. Huvudvärken, jag upptäckte den först nu. Jag klev ur sängen och drog på mig mina byxor. Jag var nyfiken på vart jag var någonstans så jag gick ut ur rummet och hamnade i något som jag tror var ett vardagsrum. Jag hörde plötsligt en välbekant röst.
"Så du har vaknat nu.", Oliver stod bakom mig och log. "God morgon."
"Hej", svarade jag lite förbryllat. "Eh, hur kom jag hit och var är jag?"
Oliver skrattade lite lätt och välkomnade mig till hans enkla lya.
"Du var rätt full igår och jag ville inte att du skulle ta dig hem själv så jag tog med dig hit. Du sov i min säng och jag på soffan."
Jag försökte minnas något av gårdagen. Det var diffust, kändes långt borta. Plötsligt fick jag en obehaglig känsla. Hade jag legat med honom?
"Erh... Gjorde vi något igår?", frågade jag lite försiktigt.
"Nej, inte efter vi kysstes och du sprang iväg efter Mikael.", svarade han. "Du låg och sov sedan. Jag stack efter någon timme och du följde med mig.
"Har du en huvudvärkstablett eller något?", frågade jag lite lättad över att det inte hade hänt något.
"Japp, du skall få en. Vill du ha lite frukost också?"
"Nej, en tablett räcker. Jag tror jag skall ta och åka hem nu."
Oliver nickade och tog med mig till köket. Han tog ner ett glas ur ett skåp och tog fram en Panodil. Jag fyllde glaset med vatten och svalde min tablett. Sedan frågade jag Oliver om han kunde följa mig till närmaste hållplats mot stan.
"Visst, den ligger bara ett par minuter härifrån."

Väl ute på gården utanför hyreshuset frågade Oliver mig om jag kunde komma på spelningen i kväll.
"Jag vet inte riktigt. Vi får se. Musikens hus var det va?"
"Japp det var det. Jag skulle tycka att det var väldigt roligt om du kom i alla fall."
Oliver följde mig till hållplatsen. Vagnen skulle komma om fem minuter. Jag satte mig på bänken i kuren. Oliver satte sig bredvid mig.
"Du behöver inte vänta med mig.", sa jag.
"Nej, jag vet. Men jag vill det."
Vi satt tysta och väntade på vagnen. Vi var ensamma där även om det var mitt på dagen på en lördag. Solen lyste och det kändes nästan som om kylan från igår hade försvunnit med vinden. När vagnen kom reste jag mig upp och gick fram emot spåret. Oliver gick precis efter mig. Jag kunde nästan känna honom emot min rygg. Vagnen stannade och öppnade dörren. Oliver såg på mig, sa hej då och gav mig en varm kram. Jag gick på vagnen och satte mig vid fönstret. Oliver tittade efter mig genom fönstret. Vagnen började åka och Oliver stod kvar på hållplatsen och följde vagnen med blicken. Jag lutade mig bakåt och blundade. Huvudet dunkade. Jag ville bara hem och sova. Jag tog fram mobilen ur fickan på mina jeans. Tre missade samtal och ett meddelande ifrån Mikael. Jag öppnade SMS:et.

Vad var det som hände igår egentligen? Varför var vi så konstiga mot varandra? Jag har försökt och nå dig men du är inte hemma och svarar inte på mobilen. Ring mig när du får möjlighet. Jag vill träffa dig och snacka. Jag väntar på ditt samtal. Puss och kram // M

Varför var vi så konstiga mot varandra? Vad menar han? Han var konstig. Inte jag. Jag orkar inte med sådant idag, inte nu i alla fall. Jag kommer väl antagligen ringa honom när jag kommer hem. När vagnen kom fram till Brunnsparken öppnades dörrarna och jag gick bort till min vagn hem.

När jag äntligen kom hem så hade klockan blivit kvart över ett. Jag hittade en lapp från mamma på köksbordet.
God morgon gumman, jag och pappa är och handlar och kommer nog hem vid fyra eller något. Mat finns i kylen. Jonas är hos en kompis och kommer hem till middag. Vi äter vid sex om du skulle gå iväg någonstans. Kram mamma
Jag var så trött så att jag gick upp till mitt rum. Satte på radion och låtarna på Tracks kom ut ur mina högtalare. Jag la mig på sängen och blundade. Ett par minuter senare hade jag somnat.

Jag vaknade av att mamma kom in i mitt rum. Hon satte sig på sängen och frågade hur det hade vart igår och var jag hade sovit. Jag svarade att det hade vart trevligt och att jag hade sovit hos Emma. Mamma nickade och sa att Mikael hade ringt och sökt mig.
"Mmm.", svarade jag och blundade igen.
"Det är mat om en kvart om du vill ha."
"Va? Om en kvart?", sa jag och blev med ens klarvaken. Jag tittade på klockan. 18.04 visade min väckarklocka. Jag hade sovit i nästan fem timmar. Mamma skrattade lite och undrade hur mycket jag hade fått i mig igår. Jag skämdes lite men min mamma är bäst i världen så det gör inget. Jag sa åt mamma att jag bara skulle ta en dusch och att jag kommer sen. Hon nickade och lämnade mitt rum. Jag satte mig upp och stängde av min stereo med fjärrkontrollen. Jag gick till min garderob och plockade fram nya kläder och gick sedan in i badrummet och tog mig en dusch. Det var väldigt skönt att få skölja av sig allt från gårdagen, eller det kändes som om man gjorde det i alla fall. När jag hade duschat klart borstade jag håret och gick till köket. Jonas satt där och surade för att han inte fick ha sina fyra kompisar sovandes här i natt. Jag hälsade på min lillebror och han svarade med ett snabbt hej. Min pappa stod vid spisen och grejade med kastruller.
"Mikael ringde imorse.", sa min pappa till mig.
"Jag vet, mamma sa det förut.", svarade jag honom.
"Jaha, okej, då är jag med."
"Vad blir det för mat?", frågade Jonas.
"Fläskkotlett med pommes frites och pappas sås.", svarade mamma.
Jonas sken upp för det är något som han gillar. Alla åt maten med god aptit. Mamma och pappa var väldigt pratglada vid bordet och pappa skojade friskt med om sin jobbarkompis som tydligen hade gjort något korkat. Jag log åt min familj och tänkte att jag trivs bra med dem.
"Vad skall du göra ikväll då Tove?", frågade mamma.
"Jag skall nog in till Musikens Hus och se ett band spela.", svarade jag.
"Jaha, vad trevligt.", sa min pappa som älskar musik. "Vad för musik spelar dom då?"
"Jag vet faktiskt inte. Jag har inte hört dom."
"Oh, så spännande. Jag gick också på konserter med okända band när jag var ung.", sa min pappa och blev väldigt exalterad.
"Mmm...", svarade jag honom. Sen sa jag tack för maten och gick upp på mitt rum.

På rummet så bytte jag om och kollade igenom min telefonbok på mobilen. En liten ovana jag har när jag är nervös eller inte har något att göra helt enkelt. Plötsligt hittade jag ett namn som jag inte kände igen. "Chans". Bara Chans. Vem var det? Jag kan inte komma ihåg att jag lånade ut min telefon till någon så ingen har ju kunnat skriva in numret. Jag kom på att bästa sättet att få reda på vems nummer det var är att ringa det. Fast tyvärr så är jag nog lite för feg för det så jag skickade ett SMS istället.

Hej. Hittade ditt nummer i min telefonbok. Vem är du? //Tove

Samtidigt skickade jag ett meddelande till Mikael och skrev att vi skulle ses halv åtta vid Brunnsparken. Sedan stoppade jag telefonen i väskan och gick ur rummet. Framme vid hållplatsen läste jag på turlistan att jag hade missat vagnen med en minut. Bara att vänta då. När vagnen äntligen stannade i Brunnsparken stod Mikael redan och väntade på mig. Det slog mig att han var väldigt söt just då. Han kramade om mig sen gick vi bort och tog trean mot Majorna. När vi kom fram så hade inte så många kommit än. Det var insläpp klockan åtta och konserterna skulle börja klockan nio berättade Mikael för mig. Så vi stod utanför och vänta i ca fem minuter eller något i den stilen. När insläppet började gick jag och Mikael in för att betala och få varsin stämpel på handen. Lokalen var relativ liten och jag la märke till Oliver på en gång. Han stod i ett hörn på scenen och stämde sin gitarr.
"Kommer Anna hit sen eller?", frågade jag Mikael.
"Nej, det tror jag inte. Eller jag vet faktiskt inte.", svarade han. "Borde jag veta det?"
"Nej, jag vet inte. Trodde du hade snackat med henne."
"Nope, det har jag inte. Har ju väntat på att höra ifrån dig hela dagen."
Jag hann inte svara för Sascha kom fram och hälsade på oss. Kanske var det bra också. För jag visste inte riktigt vad jag skulle säga till honom. Vi fick reda på att de skulle spela som band numer två. Jag tog upp min mobil för att kolla klockan och såg att jag hade fått ett SMS. Det var ifrån Chans.

Ge tanken en chans och du vet nog vem jag är

Vadå "Ge tanken en chans och du vet nog vem jag är". Det kan inte vara Oliver för han står nedanför scen och snackar med en hel hög med små fjortistjejer. Kan det vara Mikael som har skaffat en ny telefon? Nej, för jag skrev till honom förut. Just när jag stoppade ner telefonen kom Sascha fram igen, han började snacka en massa. Han frågade om jag kom hem säkert igår. Jag sa att jag sov hos Oliver.
"Sov du hos Oliver?", frågade han mig så fort jag hade sagt Olivers namn. "Du vet väl att han tar hem tjejer jämt och ständigt."
"Nej det visste jag inte.", svarade jag.
"Okej, men det gör han. Och du skall veta att bara för att Oliver är sådan så är inte resten av vårt band sådant."
Nu tycker jag nästan att han börjar bli lite skum. Jag tittar mig runt för att se vart Mikael tog vägen. Han står och snackar med Hannes och en till kille som jag antar är trummisen i bandet.
"Du förstår vad jag menar va?", säger Sascha då.
"Hmm. Jag tror jag förstår i alla fall."
"Bra, så har du lust att följa med hem till mig efter spelningen och chilla lite då?"
Va? Raggade han på mig? I så fall var det väldigt lågt.
"Vad skall vi göra hemma hos dig då? Var det inte du som inte var som Oliver?"
"Vadå? Jag hade inte tänkt och ligga med dig som Oliver gör."
"Jag har inte legat med Oliver. Har han sagt det?"
"Nej det har han inte. Men han brukar skryta om sådant så jag tänkte bara att när du sa att du sov hos honom så hade han väl antagligen knullat dig med."
SMACK! Jag slog honom över kinden med öppen hand.
"Jävla subba", skrek han åt mig och lyfte handen.
Oliver var framme på någon sekund och tog tag i Sascha och höll fast honom. Jag backade ett par steg rakt in i Mikaels trygga famn. Han la armarna om mig och höll i mig.
"Du rör henne inte", skrek han åt Sascha.

"Det är lugnt.", sa Oliver när han höll Sascha i ett stadigt grepp. "Det är lugnt. Varva ner nu."
"Det är inte jag som skall varva ner.", sa Mikael och han höll fortfarande om mig. "Det är inte jag som håller på och stöter på tjejer på fula sätt."
"Nu tar vi och lugnar oss ett par kilo eller så där. Jag tar med Sascha bort härifrån och stämmer hans gitarr så kan ni gå nån annanstans så länge." Oliver talade med en lugn och säker röst.
Folket som hade samlats runt mig och Sascha flöt bort ifrån oss. Mikael släppte taget om mig. Jag vände mig om. Jag förväntade mig att han skulle fråga ut mig men han sa inget. Han tog min hand och vi gick ut och tog lite luft.
"Jag skall gå och köpa en Cola.", sa Mikael. "Vill du följa med?"
"Klart.", svarade jag och vi gick ner till kiosken i närheten.

Jag tände en cigarett medan Mikael var inne i affären och handlade en dricka. Jag hade ju inte trott att Sascha skulle vara en sådan kille. Han verkade inte vara sådan. Jag tog ett bloss och skakade av lite aska. Hade det han sagt om Oliver vart sant då? Jag var rejält packad igår. Men jag tror inte att han gjorde något med mig. Han kan inte ha gjort det. Och han verkade verkligen inte vara en kille som gjorde sådant. Mikael kom ut ur affären och tog min cigarett och fimpade den. Så gör han alltid. Eller, så gjorde han alltid kanske man ska säga. Jag vet inte längre. Han tog en klunk ur flaskan och gav den sedan till mig sen. Jag tackade nej. Vi hörde att musiken började spela inifrån huset. Jag var inte alls på humör att gå in där och jag sa det till Mikael. Han förstod och frågade om vi inte kunde sticka hem till honom och sen en film istället. Jag nickade och vi gick bort mot hållplatsen. På vagnen hem tog han min hand. Jag vet att det är lite förvirrande men det kändes skönt att få hålla hans hand igen. Jag lutade mitt huvud mot hans axel.

Vi gick av en hållplats tidigare för att gå förbi videobutiken. Jag sa åt Mikael att han fick hyra vilken film han ville. Så han tog Matrix. Även om han har den på datorn. Sen gick vi ur affären och började sakta gå hem till honom. Han tog min hand igen och höll filmen med den andra. Hemma hos honom gick jag direkt upp till hans rum utan att gå in och snacka med hans familj som jag brukar. Jag kurade ihop mig i hans säng och väntade på att han skulle komma upp till mig.
"Mamma undrade varför du inte hälsade.", sa Mikael till mig när han kom upp. "Så jag sa att du var trött och mådde lite dåligt."
Jag nickade bara till svars. Just nu ville jag bara att han skulle komma och sätta sig bredvid mig, så nära att jag kan känna hans värme. Han satte sig på sängen men inte alls så nära som jag ville att han skulle. Filmen började och vi satt tysta. Neo kämpade mot det overkliga i filmen. Jag vet inte hur många gånger jag har sett filmen men jag förstår den fortfarande inte fullt ut.
"Jag har inte berättat för familjen att vi har gjort slut.", sa Mikael plötsligt.
"Va? Har du inte?", svarade jag och filmen blev helt plötsligt ointressant.
"Nej."
"Varför?"
"Jag vet inte riktigt. Dom tycker så bra om dig. Dessutom vill jag inte berätta nått förrän jag vet att det är slut på riktigt."
"Mikael, du gjorde slut med mig. Är det inte slut på riktigt då?"
"Jag vet inte. Jag vet inte vad jag känner alls."
"Vadå? Gillar du mig fortfarande?"

Det blev tyst ett par sekunder. Det var inte lång tid men tillräckligt för att man skulle förstå att det var något.
"Klart att jag gillar dig.", sa han. "Jag kan inte bara sluta gilla den enda personen som jag älskat."
Mikael böjde sig fram och kysste mig. Jag blev otroligt förvirrad men jag besvarade kyssen ändå. För det är Mikael, killen som jag älskar. Ja, eller älskade i alla fall. Nu vet jag inte. Men som om jag bryr mig, jag behöver någon just nu. Mikael är i alla fall en kille som jag bryr mig en massa om. Jag sov hos honom den natten. Tätt ihop slingrade låg vi och mös i flera timmar. Det hade jag saknat. Närheten med honom. Jag vaknade av ett SMS tidigt på morgonen. Mikael låg och sov så fint bredvid mig. Jag tog telefonen och läste mitt meddelande, det var från Chans.

Hej tjejen. Gjorde du nått trevligt igår kväll då?

Bara ett SMS med den texten. Ska jag orka svara på detta eller? Nej, det ska jag inte. Jag behöver inte någon mystisk Chans. Jag har nog fått min Mikael tillbaka. Jag raderade meddelandet och la mig hos Mikael igen. Jag somnade om och sov tills Mikael pussade mig i nacken någon timme senare. Väldigt mysigt sätt att vakna upp på en söndagsmorgon. Bättre än gårdagens uppvaknande hos Oliver. Kanske borde jag berätta för Mikael att jag sov hos Oliver igår. Men vid närmare eftertanke så är det en dålig idé. Han skulle bara bli svartsjuk. Och jag vill inte förstöra något mellan oss just nu. Om det skall bli vi två igen får inget komma mellan oss.

Vi klädde på oss och gick till köket. Mikaels mamma satt där och läste tidningen. Hon tittade upp på mig.
"Mår du bättre nu vännen?", frågade hon.
"Jo då, det känns bättre nu när jag har fått sova.", svarade jag.
Mikael rostade lite bröd och kokade kaffe till mig. Snacka om att han vet precis vad jag vill ha. Jag drack mitt kaffe och åt en smörgås med ost på. Mikael satte sig mittemot mig. Han drack juice och åt en smörgås med bara smör på. Jag kände hans fot emot min. Mikaels mamma reste sig upp.
"Nej, nu skall jag lämna er tonåringar. Jag åker in till stan och träffa Eva nu. Pappa är och handlar."
"Okej.", sa Mikael. "Ha det bra."

Efter frukosten ville jag hem. Jag kände att jag måste hem och plugga lite. Provet i kemi på torsdag kommer inte att bli lätt. Mikael tyckte att vi skulle plugga tillsammans, jag sa nej. Jag behövde komma hem och smälta helgen lite. Han följde mig till ytterdörren. Jag tog på mig min tjocktröja och skorna. Mikael gav mig en lätt puss på pannan sen gick jag. Jag gick först ner mot hållplatsen men kom på att vagnen inte går förrän om en halvtimme så jag började gå mot nästa hållplats.

När jag kom hem upptäckte jag att ingen var hemma. De var säkert och tittade på Jonas fotbollsmatch. Jag gick upp på mitt rum och satte på min stereo. P3 spelade en av mina favoritlåtar och jag satte mig och bara lyssnade. När låten tog slut drog jag fram skolväskan och plockade upp kemiböckerna. Jag hade endast läst i ett par minuter om hur vissa syror bildas när min telefon gav till ett pip. Jag tog upp den från golvet där den hade hamnat. Det var från Chans igen. Vad vill killen mig?

Du verkar ignorera mig. Har jag gjort något fel? Säg till om du inte vill ha något att göra med mig. Det skulle dock vara synd eftersom jag gillar dig starkt. Kram?

Vem är killen? Jag började skriva på ett svar till honom.

Det är inte lätt att ignorera dig när du gör mig så här nyfiken. Vem är du? Om du gillar mig starkt så borde du känna mig i alla fall va? Kram

Det börjar bli lite intressant det här nu. Jag försökte koncentrera mig på kemin. Fast jag kunde inte riktigt få in det i huvudet. Radion fortsatte att spela bra musik. När jag hörde att telefonen lät kastade jag undan boken. Den for rakt in i väggen med ett duns. Meddelandet var från honom, Chans.

Vet du inte vem jag är? Då förstår jag att du är lite misstänksam. Om du inte har något emot det så förblir jag hemlig ett tag till då. Vad gör du nu då? Något trevligt? Puss och kram

Han förblir hemlig ett tag. Okej, då får han väl göra det då. Det kan ju vara kul det. Jag svarade honom.

Du kan vara hemlig. Du får bli min hemliga vän eller något. Idag har jag vart hemma hos min gamla kille. Det verkar som om vi håller på att bli tillsammans igen. Kram kram

Jag satte mig och fortsatte plugga. Kemin är så tråkigt men den måste göras. Om man skall ha något betyg så är det plugga som gäller. Radion spelar bara bra musik nu kändes det som. P3 är snäll mot mig idag. Mobilen låter igen så jag tar upp den.

Hemliga vän låter bra. Men om jag skall vara ärlig så hade jag hoppats på mer. Men om du och Mikael är på väg att bli tillsammans igen så skall jag inte stå i vägen. Vän låter bra. Kram

Så han vet vem Mikael är? Ja, vet han vem jag är så borde han ju veta vem Mikael är också. Skall han vara ärlig så hade han hoppats på mer? Jag vet ju inte ens vem han är. Jag svarade inte på hans meddelande, dels för att jag måste plugga dels för att jag tycker att han får höra av sig igen om han vill något.

Söndagen gick utan att jag hörde av honom något mer. Jag pluggade kemi så mycket jag orkade. Sedan la jag mig tidigt på kvällen för att orka upp till skolan. På måndagsmorgon kommer pappa in och väcker mig vid kvart i sju. Jag är jättetrött och släpar mig upp ur sängen för att ta mig en dusch. Vattnet väcker mig en del men det känns fortfarande som om jag drömmer. Jag försöker komma ihåg vad jag drömde under natten. Det var något speciellt, det vet jag men pappa väckte mig mitt i drömmen.

Jag går ner och dricker mitt kaffe och tar en macka. En hastig titt på klockan som hänger på väggen. Shit, jag missar vagnen, tänkte jag. Jag springer ut i hallen, tar min väska och stoppar minidisken i fickan. Jag ser precis vagnen lämna hållplatsen och jag stannar och sparkar förbaskat på en sten som ligger på gatan. Stenen åker iväg ett par meter och stöter i trottoarkanten. Jag tar fram minidisken och sätter på mig lurarna och går iväg mot hållplatsen. Oasis spelar "Born on a different cloud", det är vackert och så rätt. När nästa vagn kommer fryser jag som sjutton och jag är glad över att få komma in i värmen.

Jag knackar på dörren till salen och får ur mig ett "ursäkta" när jag stiger in i klassrummet. Jag sätter mig bredvid Johanna som sitter längst fram till höger. Mikael sitter längre bak med killarna. Skoldagen har börjat och jag är inte trött längre. Efter lektionen haffar Mikael mig, han ville kyssa mig men jag vänder undan huvudet. Han ser frågande på mig men jag drar mig ur hans grepp och går bort mot Emma som jag precis fick syn på.
"Jag fick ihop det med Mikael i lördags.", sa jag.
"Va? Igen?", svarade hon.
"Mmm, jag sov över hos honom efter vi hade stuckit ifrån konserten. Sen började vi kyssas och jag vet inte men det kändes lite fel faktiskt. Eller det var ju jättemysigt och just då var det helt rätt men så här efteråt så vet jag inte."
"Hmm, okej. Såg ni Extra då?"
"Nej, Sasha började stöta på mig så jag slog till honom och sen kom Mikael och lite irritation uppstod så jag och Mikael åkte hem till honom."
"Den där Sasha var på mig lite också på festen."
"Just det ja. Hur gick det med Johan?"
"Jo då, vi fick nog till det. Sen så kom Sasha och blev skabbig så vi gick. Sorry att jag inte sa det till dig."
"Äh, det är lugnt. Oliver tog hand om mig. Vad gjorde du och Johan då?"
"Vi åkte hem till honom så sov jag där. Det hände inget speciellt vi bara myste lite. Tror att vi är tillsammans nu. Har inte snackat med honom sen i lördags men jag ser väl honom snart. Vadå Oliver tog hand om dig?!"
"Jag sov över hos honom. Jag var tydligen så full att han inte tyckte att jag skulle åka hem själv så jag sov där.", jag berättade inget om att jag hade sett Mikael med Anna eller om mitt och Mikaels lilla samtal i trappen.
"Okej, vi får snacka mer om detta sedan. Jag började för fem minuter sen."
"Okej,"

Emma gick iväg och jag stod ensam kvar. Mikael kom fram till mig.
"Vad var det där?", frågade han.
"Vadå?", svarade jag.
"Du dissade mig när jag ville hålla om dig."
"Jag ville bara berätta för Emma att vi typ var tillsammans igen innan hon fick se det", ljög jag och la armarna runt hans hals och kysste honom.
Han verkade nöjd med det svaret för han tog min hand och vi gick till nästa lektion. Dagen flöt på som vanligt. Jag och Mikael höll oss nära varandra och mös så fort vi fick chansen. Egentligen var det väl han som gjorde det men jag hängde på mest för syns skull

När jag kom hem från skolan satte jag mig och tittade igenom kemiboken lite till. Fred Durst sjunger "Behind blue eyes". Riktigt vackert. Jag orkade inte läsa mer kemi utan la undan boken på golvet och tog upp mobilen istället. Började skriva ett meddelande utan att riktigt veta vem jag skulle skicka det till.

Det känns inte som innan längre. Det känns annorlunda. Som om jag har vuxit ifrån honom. Jag älskar honom fortfarande. Men jag vet inte på vilket sätt. Tror att det är vänskapen. Vet bara inte vad jag skall säga till honom. Han verkar så glad nu.

Jag kollade igenom telefonboken och hamnade på Chans. Jag skickade meddelandet till honom utan att veta varför. Men på något sätt känns det skönt att skicka till honom. Jag satt på sängen och bara väntade på ett svar från honom. Jag ryckte till när mobilen surrade.

Hej. Jag blev jätteglad när jag fick ditt meddelande. Om du inte vill vara tillsammans med honom så skall du inte vara det. Du får inte känna dig tvingad till något. Det betyder mycket för mig att du messade mig och berättade detta. Gör det du känner för. Då blir det alltid bäst i slutet. Kram

Jag skall göra det jag känner för. Lätt att göra det när man inte vet vad man känner. Jag gick och hämtade den bärbara telefonen och satte mig på sängen igen. Att slå numret till Mikael går av gammal vana. Signalerna gick långsamt fram.

"Karin"
"Hej det är Tove."
"Hej vännen. Hur är det?"
"Jo då, det är okej. Är Mikael inne?"
"Ja, jag skall ropa på honom."

Jag hörde henne ropa på Mikael genom telefonen. Han sitter säkert inne på sitt rum och lyssnar på musik. Det brukar han göra.

"Hej", hans röst var lika fin som vanligt.
"Hej det är jag."
"Hej sötnos. Hur e det?"
"Jag vet inte riktigt. Vad är det som händer med oss egentligen?"
"Vad menar du?"
"Först gör du slut, sen går du och hånglar med Anna och nu vill du att allt skall vara som vanligt."
"Jag var förvirrad. Men nu vet jag att jag vill ha dig."
"Vad händer om jag inte vill ha det som förut igen då?"
"Vad menar du?"
"Om vi skall bli tillsammans så vill jag att det skall vara på nytt. Vi kan inte fortsätta där vi slutade. Det funkar inte. Saker har förändrats."
"Vad har förändrats? Vi älskar ju fortfarande varandra."

Jag blev tyst i några sekunder. Det var tillräckligt för att Mikael skulle märka det.

"Eller? Jag älskar dig i alla fall. Älskar du inte mig?"
"Eh, jo det gör jag. Men jag vet inte om det är tillräckligt längre."
"Vadå tillräckligt? Att man älskar något måste väl vara tillräckligt?"
"Det beror på vad man vill att förhållandet skall gå ut på."
"Vad snackar du om egentligen?"

Jag vet inte riktigt vad jag pratar om överhuvudtaget. Jag har alltid tyckt att ett förhållande kan byggas upp på bara kärlek och nu sitter jag och säger motsatsen. Jag vet nästan vad jag känner men jag kan nog inte förklara det. Inte för Mikael. Inte just nu.

"Jag kan inte riktigt förklara vad jag menar. Om du skulle känna som jag skulle du fatta. Jag älskar dig Mikael tro inget annat. Kommer antagligen alltid att göra det också. Men just nu kan vi inte vara tillsammans. För jag tror att jag gillar en annan."
"Du älskar mig men gillar en annan?"
"Ja.", svarade jag utan att jag egentligen visste vem det är som jag gillar. Men jag känner det, det är inte Mikael i alla fall.
"Hur går det ihop då? Du älskar mig ju."
"Älskar ja. Men jag är inte kär i dig Mikael."

Det blev tyst i andra sidan av luren. Jag ville så se honom nu. Så att jag kunde ana vad han tänkte. Men det ända jag såg var min egna spegelbild.

"Jag tror jag måste gå nu.", sa han till slut.
"Okej, ses vi imån?"
"Jo det gör vi väl. Hej då."
"Hej då."

Jag tror jag har gjort slut med Mikael. Och jag är inte ledsen. Det känns rätt skönt faktiskt. Jag vet att vi kommer att vara vänner. För så är det. Om jag tänker tillbaka på vårt förhållande nu på sistone så känns det faktiskt som om vi bara har varit två vänner som har brytt sig mycket om varandra. Två vänner som har gjort det som alla vänner gör plus hånglat och haft sex då. Det jag kände för just då var att skicka ett meddelande till Chans. Men jag börja fundera på om det var så smart att ge ut mitt privatliv till någon som jag inte vet vem det är. Så jag tog upp min kemibok och läste lite till.