Del 2


Jag hade precis duschat och klätt på mig mysbyxor och en långarmad när det knackade på min dörr. Jag reste mig upp och gick och öppnade. Där stod Jesse och såg orolig ut. Jag gick och satte mig på sängen och han stängde dörren efter sig. Jag nickade mot sängen och han kom och satte sig bredvid mig. Det var tyst en stund.
- Hur mår du? Frågade han sen och såg mig rakt i ögonen. Jag ryckte på axlarna och svarade till slut:
- Jag har mått bättre. Han log ett försiktigt leende och hans gröna ögon glittrade. Han var på väg att säga nåt men avbröt sig snabbt.
- Tack, sa jag och fingrade på tröjärmen. Han log mot mig och sa:
- Vilken bra början, va?
Han tittade mig i ögonen utan att bryta kontakten.
- Jag hade tänkt gå fram till dig, du vet då när Amy höll på att ta kort. Men sen gick du iväg med Damian, så jag sket i det.
- Vad gjorde du där egentligen? I det där huset, frågade jag när tanken om att Jesse slog ner Damian kom upp. Jesse såg ner en sekund, sen svarade han:
- Jag vet inte. Jag var nog bara i närheten när jag hörde dig skrika.

Det knackade på dörren och mamma kom in med telefonen i handen.
- Det var polisen, dom har talat med Damian, eller vad han heter, sa hon förbryllat. Han erkände att han la nåt piller i din dricka.

När hon var på väg ut vände hon sig om och sa:
- Amy ringde, hon lät rätt orolig så jag erbjöd henne att sova över.
- Okej, sa jag lågt och gjorde ett försök att le men misslyckades.
Jesse såg frågande ut, han hade inte förstått ett ord eftersom vi pratade svenska. ( Mamma hade aldrig varit bra på engelska ) .
Sen förklarade jag för honom att Damian hade lagt något piller i drickan osv.

Dörren slets upp och in rusade Amy, helt gråtfärdig. Hon sprang direkt fram till mig och la armarna om mig.
- Oh Gud, det är mitt fel alltihopa! Utbrast hon och satte sig nedanför mig. Jag skulle inte presenterat dig för honom.
Jesse reste sig upp och då fick Amy syn på honom.
- Heej, hon reste sig upp och la armarna om honom och sa:
- Tack, tack så mycket, Jesse. När hon äntligen släppt taget om honom sa han:
- Jag ska nog gå nu, klockan är rätt mycket. Jag slog en blick på väckarklockan, hon var halv två.
- Okej, svarade jag. Tack. Han log och sa:
- Det är lugnt, jag ringer dig imorgon, okej? Jag log och nickade.

När han gått och stängt dörren efter sig hoppade Amy upp i sängen bredvid mig och drämde till mig på armen.
- Aj, vad gjorde du så för? Frågade jag och slog tillbaka.
- Han verkar gilla dig, sa hon och viftade på ögonfransarna.
Jag suckade och la mig ner på sängen. Att hon bara orkade!När Amy packat upp sina saker och vi bytt om till pyjamas, gick vi och la oss. Jag släckte lampan och vi låg tysta en stund.
- Förlåt, sa Amy lågt och vände sig sedan mot andra hållet. Det dröjde inte länge fören hon somnat. Men jag var fortfarande vaken. Jag kunde bara inte sluta tänka på Jesse, hans härligt rufsiga blonda frisyr, hans glittrande gröna ögon, och hans röst. Han var perfekt.
Det sista jag såg innan jag somnade var hans varma leende.

När jag vaknade nästa morgon var Amy redan uppe. Hon satt i fönstret och tittade ut mot stranden. Jag tittade på klockan, hon var halv elva, men jag var fortfarande trött. Jag hade inte en tanke på vad som hade hänt kvällen innan fören Amy frågade hur jag mådde.
- Åh, sa jag lågt och sträckte på mig där jag låg i sängen. Jag mår faktiskt bra, sa jag sen och skrattade. Det var sant, jag menar, inget hade ju hänt. Tack vare Jesse.. Jesses ansikte dök upp i mina tankar igen. Jag måste ringa honom! Jag sträckte mig efter telefonen.
- Vilket nummer har Jesse? Frågade jag Amy som hoppat ner från fönstret och satt sig bredvid mig i sängen.
- Vadå, ska du ringa honom? Frågade Amy. Jag nickade.
- Jag måste, svarade jag. Amy flinade och sa hans telefonnummer.
Hjärtat bultade i bröstet på mig när jag slog hans nummer och satte telefonen mot örat. Efter några singnaler var det någon som svarade:
- Ja, hallå? Det är Angie, sa rösten. Det var nog hans mamma.
- Hej, det är Erica, är Jesse hemma? Sa jag i telefonen.
- Jasså, du är flickan han var hos igår kväll, va?
- Ja, är Jesse hemma? Upprepade jag men hon bara fortsatte.
- Hur mår du nu då? Mår du bättre? Amy såg frågande på mig.
- Ja, det gör jag, svarade jag och sjönk ner i sängen. Hur länge skulle hon hålla på? Jag ville ju bara snacka med Jesse..
- Okej, det var ju bra det, sa Angie. Oj, du ville prata med Jesse, va?
- Ja? Sa jag och reste mig snabbt upp.
- Han är tyvärr inte hemma, sa hans mamma. Han har varit på stranden sen klockan sex imorse. Tyvärr. Men jag kan be honom att ringa dig senare, okej? Jag tackade och vi la på .
- Var han inte hemma? Frågade Amy och reste sig upp från sängen och gick fram till skrivbordet. Jag skakade på huvudet och sa:
- Han har varit på stranden sen sex imorse..
- Men vad väntar du på? Gör dig i ordning så går vi dit! Sa Amy och drog upp mig från sängen.

Efter en och en halv timme när vi duschat och var klara gick vi ut genom altan dörren och ut i sanden. Vi gick längs stranden tills vi kom till stället festen hade varit på kvällen innan. Där var det några killar som surfade, den ena vad Jesse. Han var så otroligt duktig att jag knappt kunde tro mina ögon. Hjärtat hoppade extra högt när jag såg att han hade sett oss och var på väg in mot land. Jag tittade mot Amy, men hon var borta! Hade hon bara lämnat mig? Jag tittade bort mot dom andra killarna som satt i sanden, och där var hon med Jason.
- Hej. Jesse stod framför mig med droppande hår. Han var otroligt het även när han var dyngsur.
- Hej, sa jag och log. Hans ögon såg ännu grönare ut i solskenet och det riktigt gnistrade ur dom. Han log med hela ansiktet när han frågade vad jag gjorde där.
- Jag ringde och dom sa att du var här, svarade jag och tittade snabbt bort mot Amy och log sen mot Jesse. Han satte ner brädan i sanden och tog sen upp en handduk och torkade sig i ansiktet.
- Så, du ville träffa mig? Flinade han och la handduken runt axlarna.
- Hur orkar du vara här från klockan sex? Frågade jag snabbt.
Han skrattade lite lätt.
"Oh gud vilket underbart skratt han har" tänkte jag och rös till av välbehag.
- Det är perfekta vågor då, svarade han. Och så älskar jag att surfa.
Vi gick fram till Amy och Jason som satt och kysstes i sanden.
- Kan vi inte göra något ikväll? Allihopa? Undrade Amy ivrigt.
- Jovisst, sa Jesse och log extra mot mig. Som?
- Till exempel, gå på bio senare ikväll, sa Amy. Det går en sån skräckis nu, den ska va skit bra! Jason kysste henne på halsen.
- Visst, okej för mig. Amy fnittrade och kysste Jason igen.

- Oh Guuud! Utbrast jag och la mig ner på mage i sängen. Jag var så nervös, men jag visste ärligt talat inte varför.
- Ta det lugnt, sa Amy lugnt och satte i det sista öronhänget och granskade sig spegelbild. Sen gick hon fram till mig på sängen.
- Det kommer säkert hända nåt mellan er, verkligen, sa hon och log sitt retfullaste leende. Han gillar verkligen dig, hann hon lägga till innan jag slängde en kudde i ansiktet på henne.

Klockan var halv sju när vi mötte Jesse och Jason utanför biografen.
Vi gick in och satte oss på fjärde raden i mitten, jag och Amy satt emellan Jesse och Jason.
- Ska ni ha någonting? Frågade Jason mig och Amy.
Vi skakade på huvudet och drog upp varsin läsk och choklad ur fickan.
- Vi är smarta som tar hemifrån, sa Amy och flinade innan hon kysste Jason på munnen och han och Jesse gick till bio kiosken.
- Oh Gud, har du sett hur många gånger Jesse har kollat in dig? Utbrast Amy storögt i en viskning. Jag försökte spela oberörd men inombords höll jag på att sprängas av lycka.
- Vad menar du? Frågade jag, lite för ivrigt. Amy flinade och sa bara:
- Det kommer definitivt hända något mellan er! Hon lutade sig snabbt tillbaka och jag vände mig om och såg Jesse och Jason komma emot oss. Jesse fick syn på mig och log, jag log tillbaka innan jag vände mig om igen mot Amy som gav mig blicken som sa: " Vad var det jag sa?"
När dom hade satt sig drogs draperiet upp och filmen började.

Flera gånger under filmen kikade jag på Jesse och såg hur inne han var i filmen. Jag sjönk längre ner i stolen och la handen på armstödet. Då tog Jesse min hand i hans och det pirrade i hela kroppen! Jag tittade upp mot honom och han log mot mig och jag kände hur hjärtat slog snabbare. Vi satt och höll varandra i handen resten av filmen och även när vi gick ut ur salongen. Vi gick till glasskiosken och beställde glass och snackade lite. Efter det så skulle Jason och Amy hem till Jason, jag och Jesse skulle hem till varsitt. Amy och Jason stack och Jesse följde mig hem. Han släppte inte taget om min hand fören vi stod utanför min altandörr. Han stoppade händerna i sina fickor såg på mig.
- Kan vi inte gör något imorgon? Frågade han sen. Bara du och jag?
- Som en dejt? la han till blygt.
- Javisst, varför inte? Svarade jag och log blygt. Jesse sken upp.
- Okej, log han och gick närmare mig, steg för steg, tills han var en decimeter ifrån mitt ansikte. Jag tittade honom i ögonen och han böjde sig fram och kysste mig! Jag kände hans varma läppar mot mina och besvarade kyssen. Jag kände hur våra tungor möttes i en varm och försiktig kyss och jag blev helt varm i kroppen. Jag la försiktigt min arm runt hans nacke och smekte honom lätt. Han la armarna om mig och jag kände hur fjärilarna började flyga runt i magen på mig.
När han väl släppte mina läppar såg han mig i ögonen och gav mig en lätt puss på munnen innan vi sa hejdå och han gick. Jag försökte hålla mig lugn men när jag kom innanför dörren, nästan skrek jag av lycka!Jesse ringde mig när han kom hem och sa att vi skulle mötas klockan tolv utanför glassbaren, sen sa vi god natt och la på.
Jag gick och duschade och precis när jag kom ut ringde telefonen.
Jag slängde mig på sängen och svarade. Det var Amy.
- Nåå? Hände det något? Frågade hon nyfiket. Jag höll på att på att spricka av glädje men försökte hålla mig lugn.
- Inget speciellt, svarade jag och kunde känna Amys besvikelse.
- Han kysste mig, sa jag sen och Amy skrek i luren så att jag var tvungen att hålla den en meter från örat.
- "Inget speciellt"!? Utropade Amy. Första kyssen är alltid speciell!
Det var sant att jag aldrig blivit kysst. Om man inte räknar med leken "sanning eller konka" förstås. Och jag hade heller inte haft en riktig pojkvän, eftersom jag var rätt blyg hemma så hade jag aldrig vågat gå så långt. Men nu hade det skett. Jesse var verkligen speciell och jag gillade honom jätte mycket. Jag kunde inte ens sluta tänka på honom!

Amy och jag satt och pratade rätt länge i telefonen och när vi väl la på var klockan halv tolv.
Jag kröp ner under täcket och undrade vad Jesse och jag skulle göra imorgon. Vad det än var så skulle det nog bli roligt och jag längtade så!

Klockan var halv nio när jag vaknade. Det första jag gjorde var att gå in i duschen och åtminstone tvätta av mig. Jag började fixa till mig och plockade fram kläder ur garderoben. Halv elva var jag helt klar.
Då ringde Amy och undrade om vi skulle träffas innan, och det gjorde vi. Jag gick till glassbaren och när jag kom fram var Amy redan där och hon hade beställt en varsin glassdrink till oss.
- Hej, hur känns det? Frågade hon och kramade om mig när jag kom.
- Jodå, det känns okej, svarade jag och sörplade på min glassdrink.
- Tänk, er första dejt, fortsatte Amy. Det måste vara spännande?
Hon tog en klunk ur drycken och jag log när jag kom och tänka på Jesse. Jag kollade på klockan, den var redan kvart i, då borde han vara här snart. Jag vände mig om och tittade ut mot torget. Han syntes inte till.
- Jaja, jag måste dra nu, sa Amy och reste sig fram stolen. Lycka till med Jesse nu, hon flinade stort och gick sin väg.

Jag tittade på klockan: hon var kvart över men Jesse hade inte kommit ännu. Vart kunde han va? Hade han glömt det? Hade han ångrat sig? Nåja, han hade i alla fall inte kommit. Klockan tickade på men han dök inte upp. Nästa gång jag tittade på klockan var den tjugo i ett. Kvart i, tio i, fem i, men Jesse kom inte. Så jag gick.
Jag tog upp telefonen och slog Amys nummer.
- Hallå? Det är Amy, svarade hon.
- Han kom inte, sa jag och sparkade på en sten. Det var tyst en stund.
- Vadå kom inte? Frågade Amy förvånat. Vad menar du?
Jag gick och satte mig på en bänk och satte upp luggen.
- Han dök aldrig upp, sa jag. Han hade väl viktigare saker för..
- Det är struntprat, avbröt Amy. Det finns inget som är viktigare än dig för honom. Jag ville tro på det hon sa men det kändes konstigt.
Amys mobiltelefon började ringa.
- Oj, Jason ringer, sa Amy. Kan jag ringa upp om en minut?
- Javisst, sa jag och vi la på. Jag satt en stund på bänken innan jag reste mig och sparkade iväg en sten som legat mitt på vägen och irriterat mig. Amy ringde på min mobil och när jag svarade lät hon panikslagen.
- Vart är du nu? Frågade hon. Jag fattade ingenting.
- Jag är vid apoteket, svarade jag förbryllat. Har det hänt något?
Amy hade panik, det hördes.
- Okej, började hon. Stanna där så kommer vi och hämtar dig.
- Vänta lite, utbrast jag. Vad har hänt? Amy tog ett djupt andetag.
- Jesse ligger på sjukhus.. Jag blev helt kall och kände hur paniken steg.
- Han och Jason var ute och surfade imorse och pratade om dig, fortsatte hon. Dom tävlade ut på vågorna och Jesse var långt framför Jason. Amy började gråta och jag kände själv hur tårarna började rinna. Amy snörvlade i telefonen.
- Då kom det en haj, Jason såg det och skrek på Jesse men han hörde inte! Men det var redan försent. Jag ville inte höra mer utan tog väck telefonen från örat och var som förstenad. Jag var tvungen att sätta mig ner för att inte tuppa av. Jag grät hejdlöst och sjönk ner på trottoaren. En bil stannade framför mig och Amy hoppade ur. Hon sprang fram till mig och hjälpte mig in i bilen. Hennes mamma som satt i förarstolen var likblek när vi hoppade in och vi körde till sjukhuset så fort vi kunde.

När vi kom fram till sjukhuset hann Amys mamma, Cary, inte stanna bilen förrän jag och Amy hade hoppat ur. Vi sprang hela vägen, uppför trapporna och in i väntsalen. Där satt Jason med huvudet i händerna och gungade fram och tillbaka. När han fick syn på oss reste han sig och Amy sprang rakt in i hans armar. Sen kom han fram till mig och la armarna om mig. Tårarna började rinna igen och jag kunde inte hejda det. Vi satte oss ner och Jason berättade vad som hade hänt. Hajen hade bitit Jesse över sidan. Det hade blivit djupa sår men den hade inte bitit av något. Han låg inne operationssalen nu och höll på att opereras, han hade varit där i ca två timmar nu.
Just då kom ett par in genom dörren. Kvinnan grät och mannen såg likblek ut. "Det måste vara Jesses föräldrar" tänkte jag.
När dom fick syn på oss kom dom fram och Jason kramade om Angie.
Angie såg på mig och kramade om mig också och sa:
- Du måste vara Erica. Jag nickade och hon granskade mig.
- Du var lika söt som Jesse beskrev dig, sa hon mellan tårarna. Jag log och tittade ner på golvet.. Jesse, han måste klara sig!
- Jag hörde att ni hade en dejt... fortsatte Angie. Men så blev det så här! Hon började gråta ännu mer och hennes man tog henne i famnen.
- Jeremy heter jag, sa han och räckte fram handen. Jag tog den och skakade den men jag orkade inte svara utan gick och satte mig på stolarna och stirrade in i väggen. Just då kom en sköterska ut och alla reste jag reste mig upp. Hon tittade bekymrat på oss och slog sedan ner blicken i anteckningsblocket. Vad betydde det? Jag kände hur hjärtat slog snabbare och jag bröt ihop igen. Amy kom och la armarna om mig. Var han död?- Er son förlorade mycket blod, började hon och tog sen en paus medan hon tittade ner i sina anteckningar. Jag väntade spänt och stirrade på sjuksköterskan, det gjorde vi alla.
- Men han kommer bli helt återställd, avslutade hon och log.
Jag skrek till och hoppade upp och ner, innan jag slängde mig om Amys nacke. Angie och Jeremy stod och kramade om varandra och båda grät. Sköterskan fortsatte:
- Han ligger i uppvakningsrummet just nu och det kan ta tid innan han vaknar, men jag lovar er att han gör det. Vi följde efter henne till Jesse och hon stannade utanför en dörr. Vi öppnade den och gick in.
Jesse låg raklång i sängen och sov. Angie sprang fram till han och satte sig på knä bredvid sängen och tog hans hand. Jeremy ställde sig bredvid henne och la handen på hennes axel, medan jag, Amy och Jason höll oss vid dörren. Men när Angie och Jeremy gick ut för att hämta något att dricka passade vi på att prata lite med honom, vi visste att han kunde höra oss ändå.

Jag låg i soffan i väntrummet med huvudet i Amys knä och höll på att somna. Vi hade varit här i en timme nu men Jesse hade inte vaknat.
Jason kände sig skyldig och pratade inte med någon utan satt bara i ett hörn. Han och Amy hade nyss bråkat eftersom Amy inte tyckte att det var hans fel. Just då kom Angie och Jeremy ut, Angie såg lycklig ut. Hade han vaknat? Hon kom fram till mig och sa:
- Han vill prata med dig. Jag reste mig upp och torkade bort tårarna och gick igenom korridoren till Jesses rum. Jag stannade utanför och tittade in genom fönstret. Han satt upp nu och läste i en tidning, som handlade om surfing. Han skulle nog aldrig sluta surfa trotts detta. Jag tog ett djupt andetag och gick in. Jesse tittade på mig och sken upp. Jag gick fram till sängen och satte mig på kanten, lutade mig fram och kysste honom. Hans läppar var torra men han tog snabbt en klunk vatten och kysste mig igen, länge.
- Hej, viskade han när han släppt taget om mina läppar. Jag kände hur tårarna började rinna och han tog mig i famnen.
- Såja, gråt inte, sa han och strök mig igenom håret och pussade mig på kinden. Vi satt så en stund och sen kysstes vi igen. Då slogs dörren upp, Amy och Jason kom in. Jag reste mig och gick fram till Amy. Jason gick fram till Jesse och kramade om honom och när han reste sig igen grät han. Han började be om förlåtelse och sa att det var hans fel. Men då avbröt Jesse och sa att det var det inte alls det, att det var en olyckshändelse, sånt händer. Vi snackade en stund och frågade när han fick åka hem, men det var inte säkert ännu. Jesse stäckte sig efter vattnet men han tog sig snabbt för sidan och stönade av smärta. En sjuksköterska såg det och sa till oss att Jesse var tvungen att vila så vi fick gå ut.En vecka senare fick Jesse åka hem och var nästan helt återställd, var bara lite öm just vid stygnen. Jag hade åkt och hälsat på honom varje dag. Jag klarade mig helt enkelt inte utan honom, han var som luft, och utan luft kan man inte leva. Varje gång jag kom innanför dörren, varje gång jag kysste honom, hade han alltid samma leende på läpparna. Ett underbart leende som fick en att rysa av välbehag.



Vi gick längs stranden, hand i hand. Jesse tittade längtansfullt ut mot havet. Han fick inte bada på åtminstone tre veckor eftersom dom inte hade tagit väck stygnen än, och allra helst inte anstränga sig för då kunde stygnen gå upp. Vi satte oss på en bänk och tittade ut mot solnedgången. Han la armen om mina axlar och jag lutade huvudet mot honom. Han pussade mig på pannan och jag log för mig själv. Tänk att vi var tillsammans .. Jag kunde knappt tro det. Just då kom jag och tänka på Sarah hemma i Sverige. Jag hade inte snackat med henne sen jag kom hit och nu hade det gått två veckor. Jag bestämde mig för att ringa henne direkt när jag kom hem, innan jag, Jesse, Amy och Jason skulle till stranden på fest. Jesse .. Jag kände mig så lycklig över att ha honom. Jag riktigt bubblade av lycka. Varje gång jag såg honom, varje gång han log, varje gång han kysste mig, rös jag till av välbehag och trodde att jag skulle dö. Han var min luft, jag kunde inte leva utan honom och jag visste inte vad jag skulle gjort om han inte klarat sig efter olyckan..
- Vad tänker du på? Frågade Jesse plötsligt och drog fingrarna genom mitt hår. Jag tittade upp på honom och svarade:
- Dig. Jag log och han böjde huvudet och kysste mig, länge. Sen reste vi oss upp och började gå tillbaka till huset. När vi var utanför min altandörr stannade vi och stod där en stund.
- Jag kommer förbi och hämtar dig vid nio, sa Jesse och stoppade händerna i fickorna och bet sig i läppen. Jag nickade och log. Han kom närmare och kysste mig innan han vände sig om, sa hejdå och gick. Jag stod och tittade efter honom tills han försvunnit bakom nästa hus. Jag gick in och fick syn på mamma i köket, vänd mot altanen.
- Vem var det? Frågade hon nyfiket och satte in det sista glaset i skåpet och stängde luckan. Jag svarade:
- En vän. Jag tog fram en vatten flaska ur kylskåpet och skruvade av korken för att ta en klunk.
- Han såg ut att vara mer än en vän, flinade mamma. Jag brydde mig inte utan gick uppför trappan och in på mitt rum. Jag la mig bekvämt i sängen och slog på tvn. Jag tittade på klockan, ca 7. Då skulle klockan vara nått vid 11 hemma i Sverige... eller?
Jag hoppade kvickt upp ur sängen och sprang fram till skrivbordet och tog min mobil och slog Sarahs nummer. Det gick några signaler men ingen svarade, så jag fick testa senare. Då telefonen.
- Hallå? Svarade jag. Inget svar.. Hallå? Testade jag igen men precis när jag tänkte lägga på hördes en bekant tjejröst.
- Låt bli Jesse.
- Va? Frågade jag snopet. Vem är det?
- Det spelar ingen roll vem jag är! Utbrast tjejen. Bara låt bli honom, fatta? Jag har älskat honom i ett helt år, jag vet allt om honom och han är mitt allt! Men så kommer du, vet ingenting, och knycker honom ifrån mig! Men det ska du få ångra! LÅT HONOM VA! Luren smälldes på från andra sidan telefonlinjen och kvart stod jag snopet med telefonen i handen.Jag la på luren och kollade på nummer upplysaren, inget nummer jag kände igen men jag skrev upp det på en liten lapp och la den bredvid mig i sängen. Just då öppnades dörren och Amy kom in.
- Du ska bara veta vad jag och Jason gjorde idag.. började hon men avbröt sig när hon såg på mig.
- Vad har hänt? Har Jesse dumpat dig? Frågade hon förskräckt och hoppade upp i sängen med händerna för munnen. Jag log och svarade:
- Nejdå, men jag fick precis ett telefonsamtal.. Amy såg lättad ut.
- Jasså, jag trodde att det var något om dig och Jesse.
- Det handlade samtalet om.. Började jag och Amy såg förvirrad ut.
- Va? Frågade hon och satte sig med benen i skräddarställning. Jag tog upp lappen och räckte fram den till Amy. Hon tittade på den och sa sen:
- Det är Ashleys nummer.. Var det hon som ringde? Ashley var tjejen jag träffat på strand festen de första dagarna jag var här.
- Ashley? Varför skulle hon ringa och hota mig om Jesse? Frågade jag förvånat. Amy ryckte på axlarna.
- Fast .. Började hon. Jag tittade frågande på henne.
- Han dejtade henne innan du kom, men dumpade henne, avslutade hon och visade ett svagt leende. Det kanske var därför..
Hade Jesse dejtat Ashley? Jaha, där har vi ju en anledning.. Amy satt och granskade numret som om det vore ett fotografi, sen sa hon:
- Vi kan ju höra med honom senare.. Jag skakade tveksamt på axlarna. Man kunde ju inte gå rakt på sak "- Jo Jesse.." Jag vet inte vad jag skulle säga! Aja, men jag kom säkert på något men nu skulle vi ut och ta ett dopp innan det var dags att möta Jesse och Jason. Vi bytte kvickt om och sprang sedan ner för trappan. Samtidigt slog jag en snabb blick på klockan, hon var halv åtta.. När jag sedan vände mig om mot Amy var hon redan halvvägs ut mot vattnet. Jag började spring efter henne och när jag kom fram till där hon slängt sin handduk, la jag min bredvid och vadade ut i vattnet. Jag kollade runt men såg inte Amy någonstans. Just då dök hennes huvud upp ur vattenytan. Jasså.. Jag satte upp håret i en hästsvans innan jag doppade mig till halsen och började simma ut till Amy.